Littorins föräldraansvar spelar roll…

Ibland blir jag aningen trött…

För att det ibland tycks som att envar som har förmågan att uttrycka sig någotsånär begripligt anser sig behärska allt om medier, publiceringar, journalistik…

Ser nu att några bloggare börjat skapa något slags renhetsregler.

I vissa fall inspirerade av att Aftonbladet nu skrivit om Littorins vårdnadstvist.

Jag kan inte avhålla mig från att lämna en liten försynt upplysning;  det finns en yrkesgrupp kallad journalister; som arbetat yrkesmässigt med kritisk samhällsbevakning under decennier.

Så för att göra ytterligare en liten försynt anmärkning; det är alltså en yrkesgrupp som dagligen och stundligen tränats i att tänka och reflektera kring vad som är lämpligt att publicera.

Därmed ger jag också gärna ytterligare ett litet försynt tips – bloggare behöver inte uppfinna hjulet på nytt .

Det finns redan ett antal medieetiska regler som syftar till att skydda enskilda mot oförskyllt lidande på grund av publicitet.

Men dessa hänsyn vägs samtidigt mot att press, radio och tv – inom ramarna för tryckfrihetsförordning och yttrandefrihetsgrundlag – ska förmedla nyheter, granska samhället och publicera det som är av vikt och betydelse för medborgarna.

Jag har aldrig tillhört den hårdföra falang som vill publicera utan hänsyn till människors privatliv.

Men jag tycker inte det är oviktigt om en minister år 2010 anser att han inte haft varken råd eller tid för sina barn – på grund av sin politiska karriär.

Det är väsentligt ur ett genuspolitiskt perspektiv!

Mediernas uppgift är som bekant att ge en allsidig nyhetsförmedling samt publicera sådant som har ett uppenbart allmänintresse.

Jag tycker faktiskt att en ministers tidsmässiga-och ekonomiska föräldransvar spelar roll.

Kommentarer (8) »

  • [...] hade mina tveksamheter inför att publicera detta inlägg, ifall det var smutsigt, och länkar till en annan bloggare, som funderat några varv. Fick nu också in en bloggkommentator som tipsade om Moderaternas [...]

  • Helena skriver:

    Det här blogginlägget är definitivt relevant i diskussioner om föräldraansvar.

  • Mary skriver:

    För information vill jag tala om att jag jobbat inom mediebranschen sedan mitten av 80-talet och även varit publicist och i många år också journalist. Så jag kan en del om det området. Att använda tabloiderna som rikslikare för vad som är vettig publicering eller ej känns för mig aningens fel.

    Sen kan man för all del ha olika synpunkter på vad som är viktigt.

  • Helena skriver:

    Om du har arbetat inom mediebranschen så borde du väl ha lite mer respekt för din egen yrkeskunskap.
    Jag är en hängiven vän av bloggvärlden; och jag är också kritisk till mycket av det som publiceras i de traditionella medierna.
    Men ibland blir det ganska tröttsamt med denna återkommande föraktfulla attityd gentemot människor som arbetar professionellt med kommunikation och journalistik.
    Gammelmedia, prasselmedia…!!!
    Att man upprepat frånkänner professionella journalister deras yrkeskunnande.
    Jag kan också bli ganska trött på – i synnerhet det lättgods – som förekommer i kvällstidningarna. Exempelvis minituösa bevakningar av varje steg som tas av personer som förekommer i tv.s underhållningsprogram…
    Men det går samtidigt inte att bortse från att just tabloiderna gjort oerhört många goda journalistiska insatser.
    Dessutom är det ju ofta samma journalister som går från tabloider till morgontidningar eller tvärtom.
    Så det är ju inte något slags olika arter av journalister som arbetar på morgontidningar respektive kvällstidningar.
    Kan inte på något sätt se att kvällstidningar skulle ha mindre betydelse vad gäller att definiera vad som är viktig journalistik.
    Dessutom blir det lite konstigt när bloggare som mycket envist hävdar bloggarnas betydelse; i nästa ögonblick börjar ropa på censur och brännmärkning av traditionella tidningars val av publiceringar.
    Här syftar jag inte i första hand på dej.
    Vad gäller Littorins privatliv; tja…
    Det fanns ju faktiskt en gång etiska riktlinjer som uppmanade till försiktighet vad gäller att skriva om vårdnadstvister.
    Och det ligger ju något i det.
    Eftersom vårdnadstvister kan vara ganska svårbedömda fall; med anklagelser från olika håll.
    Men vad gäller Littorin; han är en person som sitter i regeringen; en regering som säger sig vilja satsa på kvinnorna i valet.
    Därmed tycker jag att hans föräldraansvar har intresse, ur genussynpunkt.
    Littorin har ju för övrigt redan själv demonstrerat delar ur sitt privatliv genom att skicka offentliga kärleksmeddelanden via facebook.

  • Mattias Sigurdsson skriver:

    Aldrig fel att uppfinna hjulet, Helena. Varför inte? Varför ta över andras gamla paltor istället för att sy sig nya egna.

    Det råkar inte vara journalisten i dig som har svårt att släppa taget om en gammal och bitvis rätt förmäten identitet… Den som Sanningens Uttrumpetare… Det är inte journalisternas privilegium längre, Helena.

    Annars är jag nog böjd att hålla med, ministrars vårdnadstvister kan ha allmänintresse. Man man får ta det riktigt försiktigt så att inte barnet hamnar i kläm.

  • Helena skriver:

    Nä, jag tror inte det Mattias; d v s att det handlar om förmätenhet.
    Som sagt; jag tycker att det finns bloggare som skriver bättre och mer initierat än somliga anställda journalister.

    Särskilt förmätet är det väl för övrigt inte att en person hävdar speciella kunskaper om den har arbetat med ”gammelmedier” ett helt yrkesliv.
    Även en rörmokare hävdar sin yrkeskunskap.
    Och omvänt.
    Det räcker inte med att ha bytt en packning för att kalla sig rörmokare.
    Eller?

    Det är inte bara tröttsamt, det är också ett stort slöseri med tid när hjulet ska uppfinnas helt och hållet på nytt.

    Tyvärr är det något som sker även inom medierna.
    Bland annat i jämställdhetsdiskussionerna.
    Då syftar jag på de ständiga upprepningarna om hur det ska gå till att göra mediernas innehåll mer jämställt?
    Det vill säga; ge medierna ett innehåll som gör att kvinnor kommer till tals.
    Aftonbladets ”kvinnosida” Wendela är för övrigt en upprepning av Aftonbladets kvinnosidor som infördes för sisådär – just det – 25 år sedan.

    Lite längre borde diskussionerna ändå ha nått.

    Redan för 25 år sedan satt jämställdhetsengagerade och räknade på antalet män och kvinnor som fick komma till tals i medierna.
    Jag gjorde själv en sådan undersökning för ganska precis 25 år sedan.
    Och inte bara jag; det gjordes ännu bättre undersökningar av tv.s innehåll.

    Men diskussionen står kvar på exakt samma nivå idag.

    Vi får läsa om redaktioner som presenterar det som något nyupptäckt; att de nu minsann ska börja hålla koll så att kvinnor får komma till tals oftare i medierna.

    Ett otroligt slöseri med tid; att uppfinna hjulet på nytt och på nytt istället för att börja med att åtminstone hämta in den kunskap som redan finns.

    För övrigt är jag nästan benägen att ta tillbaka allt tidigare försvarande av kvällstidningsjournalistik och omgående stämma in i kören med de som kritiserar de traditionella medierna.

    Åtminstone efter att ha sett följande konungsliga prov på nyheter.

    De som frambär dessa nyheter presenteras för övrigt som ”de vassaste pennorna”.

    Himla synd att slösa bort de ”vassaste pennorna” på sånt här.

  • Mattias Sigurdsson skriver:

    Det är bra, Helena, bara ge mig när jag bråkar med dig!

    Det var ju också en fråga jag ställde, och den fick jag minsann svar på.

    Fast lite tycker jag ändå att du bekräftar bilden, tusan också, här har man moka rör i hundra år, vad har man för det när alla kan göra det nu?

    För väldigt kan många moka rör i dessa tider, och som du själv skriver: många bloggare gör det bättre än journalister. Inte så konstigt, när journalistutbildningen inte är särskilt mycket att hänga i julgranen, generellt sett sådär.

    Fast vi verkar ju vara rätt överens.

    Vad jag menar med att hjulet gärna får uppfinnas igen är att det aldrig skadar att ta sig ordentlig tankeställare om etiska principer och liknande ting. Skitsamma om man råkar komma till samma resultat, det är vägen som är mödan värd som Boye skrev.

    Kvinnor och män… Där tror jag att det är andra skruvar vi måste börja mixtra med. Och det tror jag sker. Kvotering tror jag inte ett dugg på, det tror jag bara låser fast gamla föreställningar. Ändrar på ytan, men låser fast på djupet. Det är på djupet ändringarna ska ske. Och sker! Tror jag.

  • Helena skriver:

    Hej Mattias. Nu var jag långsam igen.
    Jag har tjurat!!! för att du skrev att vem som helst kan bli rörmokare; respektive journalist. :)

    Nä, jag bara skojar.

    Det fanns massor med urduktiga bloggare; men det går faktiskt inte att bortse från att en yrkesgrupp som arbetat med kommunikation mängder med år faktiskt har förvärvat en viss kunskap.

    Men med tanke på vad som nu sker med kommunikationen på internet så tror jag att väldigt många som arbetat med kommunikation i traditionella medier måste vara flexibla, öppna och beredda på att tänka nytt; det går inte att sitta och hålla fast vid en journalistisk exklusivitet.

    Men som sagt, det går inte heller att förringa en yrkeskunskap som erfarna yrkesutövare har; vare sig det är journalister eller rörmokare.

    Kvinnor och män, tja…Det är en lång diskussion; som väl går att prata ihjäl sig om.

    Jag skulle förstås gärna se att den feminism som kräver fler platser för kvinnor i styrelser skulle breddas så att de kvinnor som får plats i styrelser även inkluderar kvinnor längre ner på klasskalan i sin feminism.
    Men det får jag ta en annan gång.

Lämna en kommentar

XHTML– Allowed tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>