Vem vill se sin mamma arbeta som hembiträde. Inte jag.

Sifferexcersisen tycks ha tagit över i förhållande till ideologin hos många av de som debatterar hushållsnära tjänster.

Jag orkar inte ens gå in på alla alla siffror som de olika debattörerna slår varandra i huvudet med; för att hävda sina ståndpunkter.

Det tycks för övrigt allt mer som att den här valrörelsen handlar om att trixa med siffror.

Är det så att den vanliga väljaren bör vara statistiker för att rätt kunna bedöma de olika politiska utspelen?

Det verkar allt mer vara så.

Och om att utifrån olika politiska värdegrunder se till att tolka siffror och statistik på diametralt olika sätt.

För min del leder det här siffertrixandet till en allt starkare känsla av politikerförakt; en allt starkare känsla av att politiker ljuger och manipulerar.

En regering som hävdar att hushållsnära tjänster skapar en rad arbetstillfällen gör samtidigt sitt allra bästa för att minska arbetstillfällena i offentlig sektor.

Ett argument för hushållsnära tjänster är att det kan ge arbete till många invandrare som inte kan få andra jobb.

Det är ett argument som vilar på grundvärderingen att det är vissa människor – företrädesvis invandrade kvinnor –  som ska arbeta som hembiträden.

Först visar samhället grundligt på sin oförmåga att ta tillvara invandrade kvinnors kompetens; en kompetens som skulle ha kunnat utvecklas genom utbildning.

Utbildning och kompetens – och att få använda sin rätta kompetens – leder till högre livskvalitet för alla.

Men när samhället inte ens förmår se somliga kvinnors kompetens så blir många med tiden så kvästa och stukade och ödmjuka att de börjar betrakta ett hembiträdesjobb som den enda biljetten till att känna sig behövda.

Min mamma tillhör de som kom från Finland till Sverige under kriget.

Hon har arbetat ett helt yrkesliv; och uppfyllde även sina drömmar om att skaffa sig en utbildning när hon var ordentligt fullvuxen.

Idag är min mamma tack och lov pensionär.

Men om hon hade varit en ung invandrad kvinna så skulle hon kanske ha tillhört de kvinnor som borde varit ödmjuk tacksam över möjligheten att få ”piga” hos andra.

Det skulle ha fått mitt hjärta att brista om jag hade tvingats se min mamma arbeta som hembiträde.

Jag kan inte heller undgå att undra över hur exempelvis Leif Pagrotsky skulle ha känt inför tanken att hans mamma skulle ha arbetat som hembiträde åt svenska familjer.

Tvätta fönster hos människor som Maud Olofsson, städa hos andra socialdemokratiska debattörer och champagnesocialister.

Gud bevare mej väl.

Det här handlar inte om att tolka siffror från olika håll; det här handlar om människosyn och ideologi.

Vi behöver inga hushållsnära tjänster.

Vi har redan samhällsanställda pigor.

Bland annat i hemtjänsten.

Så istället för att kräva hushållsnära tjänster; utveckla hemtjänsten så att den blir en hemtjänst värd namnet.

Dagens hemtjänst har så många begränsningar vad gäller de arbetsuppgifter som får utföras så att gamla människor som är beroende av hemtjänst; tvingas att köpa andra tjänster vid sidan om.

Mina erfarenheter av hemtjänst – via min mamma – visade att den var helt otillräcklig för hennes hjälpbehov.

Hemtjänsten får inte lov att skotta snö, tvätta fönster, städning skedde endast varannan vecka…

Till det ska läggas att det ständigt kom nya människor; som inte hade en aning om vem min mamma var.

Och därmed inte heller en aning om hennes praktiska eller mänskliga behov.

Den hemtjänsten fungerade främst på pappret; och innebar att jag fick göra ständiga utryckningar.

Det slags utryckningar som tusentals och åter tusentals döttrar till åldrande föräldrar; gjort obetalt år efter år.

Samtidigt som de haft fullt sjå med att försöka få ihop sina egna tidspussel; det vill säga heltidsarbeten; barn i skolor eller dagis; hushållsarbete.

Börja med att göra arbetet inom hemtjänsten till ett mer värdigt arbete; med bättre arbetsorganisation, löner – och även fler anställda män.

Hur många år ska det ta att ändra på vår könssegregerade arbetsmarknad; en könssegregering som segmenteras ännu mer när skitpratare som Maud Olofsson med flera tycks förutsätta att hushållsnära tjänster är något som främst ger arbete åt kvinnor.

Socialdemokraterna har möjligen bäddat för ropet på hushållsnära tjänster; genom brister i den offentliga omsorgen.

Neddragningen inom den offentliga sektorn är ju inte något som inleddes först med den här regeringen.

Så nog talar politikerna med kluvna tungor.

Häromdagen hördes vår nuvarande regering säga att de vill satsa på att uppvärdera arbetena för de som arbetar i offentlig sektor; samtidigt har deras politik inneburit att de anställda i offentlig sektor blivit ytterligare 25 000 färre.

Det sysselsättnings-och ekonomipusslet får jag inte att gå ihop!!!!

Även om jag skulle känna en svårartad inre konflikt inför blotta tanken att anlita ett hembiträde; så skulle jag möjligen kunna tänka mig att utmana den inre konflikten med att anlita Maud Olofssons hjälp för att putsa mina fönster.

Det känns som att hennes kunskapsnivå och förmåga att göra sig förstådd språkligt ligger ungefär där.

politik, , , Permalink

36 Responses to Vem vill se sin mamma arbeta som hembiträde. Inte jag.

  1. Malle says:

    Jag vill inte se min mamma vara arbetslös. Där sätter vi punkt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>