Lite mer ”gammelkultur”.

Det blir ju till att läsa en del lokaltidningar, bloggar, trendlitteratur sådär till vardags.

Trodde inte riktigt mina ögon när jag för en tid sedan såg följande rubrik i NSD.

”Så lös solen för första gången – år 2010″

Hm…Solen lyste alltså inte; den lös!!!

Rubriken fastnade inte i någon intern kontrollstation – fast alla sådana interna kontrollstationer är förstås bortrationaliserade -  men noterades i alla fall av observanta läsare.

En läsare skrev ett litet kärnfullt påpekande på insändarsidan.

”Vem lossade på solen?

”Solen lös” i Kiruna var rubriken i NSD tisdag 4/1. Min fråga är; vem tog loss den.

CEGE ”

 

Efter att den senaste tiden ha läst ett stort antal sidor med brukssvenska; i somliga fall kallad litteratur; så är det en närmast hisnande upplevelse att bläddra i nobelpristagaren Harry Martinssons diktning.

Hos Martinsson finns det inga lösa solar.

Där finns månuppgångar, gula oceaner av råg och vita vindars klaviatur.

Och det finns flugsvamp.

 

Som i dikten ” I skogen om hösten”.

”…….Flugsvampen lutar enbent med bullig kind.

Den blossar som en tomatskärm och en nyponhärmare.

Den har vit sidenstrumpa

och  åtta gräddögon i rödmosigt ansikte.

Den bjuder ut sig vid stubben

och speglar sig rödskinande och god med solens hjälp, med Guds hjälp och ingen vet allt;

Vrider och pöser av godhetsblänka och läckerglans….”

 

 

Kommentarer (5) »

  • Mattias Sigurdsson skriver:

    Han var lite väl ordglad, HM, tycker jag.

    (Hej förresten Helena, long time no see…) Det skulle bändas och vändas och trixas med orden… … tills de tappade kontakten med vad det var meningen att de skulle stå för. ”Godhetsblänka och läckerglans”… … Nej, i den genren var Fröding sjufalt bättre. (”Stå grå” och sådär.)

    Föralldel, han har skrivit fina dikter Harry. Men dessemellan… Äh, säger jag inget så har jag inget sagt.

    Det är förstås en smaksak. Men själv föredrar jag exempelvis Werner Aspenströms underskattade ordekvilibristik. Som alltid har full täckning för innehållet.

    Tycker jag då!

  • Britta_S skriver:

    Jag säger också att ”solen lös”
    Jag säger också att jag ”sam i sjön”

    I gästrikland därifrån jag kommer har man rätt mycket gamla starka verbböjningar….
    bra tycker jag

  • Helena skriver:

    Jamen, Britta. Sam är väl mer språkligt korrekt även på rikssvenska till skillnad från ”solen lös”.

    Eller vad säger du Mattias; som väl är proffs på ord.
    Säger detsamma, long time no seen, roligt att se att du rör på dig igen.
    Gillar främst Harry Martinssons naturlyrik; och ”skogslyrik”…
    Han lyckas utrycka just de känslor jag försökt ”ordsätta” från skogen, även om han gör det med andra ord.
    Men känslorna tycks vara desamma.
    Hade tydligen ingen Werner Aspenström hemma; det får bli Tomas Tranströmer tills vidare eftersom han råkar ligga i boklånehögen just nu.

  • Mattias Sigurdsson skriver:

    Tomas Tranströmer kan ju duga till nöds… Det där var på skoj förstås, han är naturligtvis mästerlig. Hans ”världsomseglarklang” och ”stark som en buljongtärning” (om en brunröd färg!”) och många andra metaforer ligger alltid och alstrar energi i mig.

    Såklart gör du rätt som gillar Harry Martinson, men själv får jag ofta känslan när det gäller honom att han ville vara sina kritiker till lags. Vilket i o f s är lätt att förstå med tanke på den barndom han haft. Nu skulle han upp och duga, liksom. Jag får en lite tragisk känsla av HM, också av mycket av hans lyrik. Fast såklart inte allt. ”Nu håller insjön till alla munnar…” – hur är det? – ”sin stora sked”. Och ”juninatt blev aldrig av, liknar mest en dimmig dag”. Mycket fint!

    Jäklar, nu blev jag sugen på poesi! Längesen jag läste det.

    Solen lös? Jag är ju korsordskonstruktör, så jag skulle skriva ”LYSTE STARKT” i den lilla rutan. Lyste starkt böjt, alltså. Rätt eller fel? Jag ska kolla upp!

    - – -

    Tydligen fel, åtminstone har NE:s ordbok inte ens med böjningen. Ändå inte lika avvikande som MÖS tycker jag.

    Fast för mig duger båda. Jag har inga tidningsskrupler. Behöver inte ha det heller, fri fågel som jag är i det avseendet.

    Jag minns från Lewis resa, Enquists underbara bok, att Lewi Pethrus lär ha tagit illa vid sig av kritiken för ordet ”skavföttes” som han använt i sin självbiografi. ”Ligga skavföttes.” Kan du begripa den kritiken?

    Ha det gott!
    Kram!
    Mattias

  • Helena skriver:

    Ja, ibland blir man lite lyriksugen.
    I synnerhet efter att ha ägnat en helg åt politiska samtal.
    Då behövs det något helt annat som motvikt.

    Vad vass du är som kommer ihåg strofer utan vidare.
    Vilka vackra citat du hade.
    Själv har jag aldrig haft förmågan att bara skaka fram vackra strofer ur minnet.

    Det där med kritiken mot skavföttes begriper jag inte.
    Det heter ju så.

    Här är ett par andra vackra dikter som jag skrev av innan jag lämnade tillbaka min förra boklånehög.
    Av H Martinsson.

    Om sommaren

    Om sommaren är ingen ko på isen

    och blå åskmolnsbär finns att plocka i skogen.

    Smultronet blöder mot tungan utan blodsmak.

    Då är livet fullt syssesatt

    med att vara vad det är: ett paradisförsök ”

    Och den här

    Förälskelsen

    Mellan henne och mig fanns ett förhållande

    som fullständigt hängde i luften.

    Aldrig någonsin ett ord eller en åtbörd som förrådde,

    bara luften, den olyckligt kära

    som varje afton outhärdligt uppfylld av drömmar om henne

    dränkte sig i insjön.

    Eller dom här lösryckta stroferna. Dom är väl inte direkt hisnande; men ändå fin naturlyrik.

    Som en gyllene barnvagga går nymånen bland molnen
    Och själens moder sitter och silar sagor….

    ….Skamsna näckrosor göra sitt bästa;
    lägga fram vemod och dröm till försvar

    Kram på dej också.

Lämna en kommentar

XHTML– Allowed tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>