Nyp mig;och säg att det är en mardröm.

Säg att jag snart kommer att vakna.

För den här mardrömmen blir alltmer creepy och gör att alltfler  - särskilt de sjuka – kastar sig i ångest om nätterna.

Jag tänker så klart på den absoluta brist på medmänsklighet som demonstrerats särskilt påtagligt sedan ett och ett halvt år tillbaka.

Jag tänker så klart på den borgerliga alliansens lappverk av nya regler som handlar om att kasta sjuka människor på sophögen.

Sociologen Zygmunt Bauman beskriver det han kallar trädgårdsmästarstaten.

”Trädgårdsskötseln och läkekonsten är funktionellt utpräglade former av den verksamhet som innebär att nyttiga element som ska få leva och frodas, avskiljs och isoleras från skadliga och osunda element som måste utrotas”.

De som vår nuvarande regering vill kasta i komposten är alltså svårt sjuka och arbetslösa.

Även om argumenten snirklas in lite snyggt i budgetar och kronor och ören; så är ändå det råa budskapet: Vårt samhälle inte har råd med sjuka och arbetslösa.

Och så här sa Fredrik Reinfeldt till TT häromdagen:

”Det finns inga perfekta stora reformförändringar som alltid blir rätt direkt. När detta väl är på plats vill jag höra den som vill tillbaka till det som var tidigare.”

Han nämner ingenting om att det är svårt sjuka människor som får tjäna som försökskaniner för den här så kallade ”reformen”.

En av de svårt sjuka kvinnor som först slog larm om den här ”reformen” har nyligen avlidit.

Få se nu; lever inte vi i en demokrati? Är inte politik att vilja?

Ja, men utifrån de små stegens tyranni så trampar vår nuvarande regering uppenbarligen taktfast mot ett mål som handlar om att gröpa ur de sociala trygghetssystemen.

Den politiska viljan och de värderingar som styr den viljan har aldrig varit så glasklara som nu.

Mina kinder skulle blossa av genans om jag visste med mig att jag var en moderat politisk makthavare. 

Under de senaste dagarna har alliansens förträdare inte bara bevisat att de förvandlas till politiska ögontjänare när mediernas tryck blir alltför påtagligt.

De har också aktualiserat frågan om vilken kompetens vi har rätt att kräva av politiker.

Idag talas det ständigt om vikten av att få olika grupper engagerade i det politiska arbetet.

Unga kvinnor och män tycks vara en särskilt het grupp som politiken vill locka in.

Personligen tror jag att vi också bör ställa krav på normal intelligens.

Lite  sunt förnuft, känsla för rättvisa, empati och mod skulle så klart också vara en extra bonus.

Och så bör väl politiker ha något slags personlig moralisk hederlighet.

Att tala sanning brukar väl räknas som moraliskt hedersamt.

Något som företrädarna för den borgerliga alliansen inte lyckats demonstrera så särskilt väl under den senaste veckan.

De senaste årens politik har demonstrerat en smygande avtrubbning av en värdegrund som ska vara baserad på demokrati och humanism.

De senaste åren har inneburit ett betonande av egot, de vassa armbågarna och av att de starka ska kliva på de svagas ryggar.

Jag tror Peter Eriksson har rätt när han säger att det här kan bli den borgerliga alliansens fall.

Vår nuvarande regering tycks nämligen ha bortsett från en viktig sak.

Människor som lever i vårt land har faktiskt vissa kunskaper, och vårt minne är inte heller alldeles utraderat.

Det har under lång tid skrivits tonvis med artiklar och sänts massor med nyhetsinslag där människor beskrivit hur de drabbats av de nya reglerna både för a-kassa och för sjukskrivningar.

Husmark-Pehrsson deltog personligen i ett av Debatts program, där en cancersjuk kvinna beskrev hur hennes liv och verksamhet slogs sönder av alliansens hopkok av regler.

Samma politiker sitter nu och försöker övertyga oss om att de först den senaste veckan har insett konsekvenserna för sjuka.

Om Socialdemokraterna ska kunna erbjuda något alternativ och någon trovärdighet i de här frågorna; så måste kopplingen mellan sjukdom och fusk försvinna.

Socialdemokraterna har ett ansvar för att ge upprättelse och återupprättad respekt för sjuka och arbetslösa.

Människor ska ha rätt till att vara sjuka – så länge de är sjuka. Det vill säga med utgångspunkt i deras egna kroppars och själars läkningsförmåga. 

De ska inte pressas till försämrad hälsa på grund av att politiker skapat byråkratiska,  statiska tidsgränser för hälsa och ohälsa.   

 Människor som är sjuka får inte längre beskrivas som utgiftsposter som ska skuldbeläggas.

Regeringen har för övrigt inte backat ( som det det formulerats i flera nyhetssändningar idag.)

Regeringen har bara gjort en liten symbolisk, ögontjänande, populistisk och manipulativ kringelkrok.

För det inhumana regelverket kvarstår nämligen - och fortsätter att drabba andra sjuka människor. 

Reglerna måste göras om även för dem.

Den som exempelvis har utmattningsdepression får enligt de regler -  som stöttes och blöttes i månader av Socialstyrelsen – inte vara sjukskriven längre än sex månader.

Människor ska inte behöva vara döende för att ha rätten att vara sjuka. 

Nog är det lite fiffigt när politiska företrädare gjort så stort väsen av att just Sverige haft sådana skenande sjukskrivningar.

Om den borgerliga alliansen fått styra skulle vi nog med tiden kunna ståta med Europas lägsta sjukskrivningsstatistik.

Det skulle helt enkelt ha skett genom att skapa ett regelverk som inte längre tillåter människor att bli sjuka.

Och därmed hade vi – Hokus Pokus – plötsligt fått en väldigt frisk befolkning.

Kommentarer (3) »

Lämna en kommentar

XHTML– Allowed tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>