Igår tog jag ett litet snack med Gud

Egentligen vet jag inte riktigt om jag tror på Gud; men jag brukar ändå ta ett litet snack med henne emellanåt.

(Fast om jag ska vara riktigt ärlig så ser jag nog hellre Gud som en man – trots att jag väl bör betraktas som feminist.)

Har i alla fall insett att ett litet snack emellanåt har ett slags terapeutisk nytta.

Typ; om jag ber om att få lite enkel vardagskraft för att äntligen orka ta itu med några saker som har avgörande betydelse för mig. 

Då blir jag varse att jag ju inte kan sitta och be om den ena småsaken efter den andra; som ett bortskämt barn.

Det blir istället tydligt att det är något jag kan ta itu med själv; och det kan bli tydligare hur jag ska göra det.

Det blir som en form av kognitiv beteendeterapi, KBT.

I KBT får människor träning i att ändra sina egna tankemönster

Att lära sig se att glaset är halvfullt istället för halvtomt.

Igårnatt blev det ett ganska långt snack.

Hade flera viktiga frågor som jag behövde diskutera igenom.

En av dem handlade om min mamma; där jag inte räcker till för att göra det så bra för henne som jag anser att hon bör ha det.

Den där pratstunden med Gud igår lättade lite av tyngden.

Julkaktus

När jag går in i mitt arbetsrum följande morgon ser jag till häpnad och stor glädje att en julkaktus som inte blommat på evigheter plötsligt har slagit ut sina blommor.

Och att mängder med ytterligare  knoppar väntar på att slå ut.

Till saken hör att min mamma har en brinnande kärlek till blommor, att plantera, sätta lökar, fröer…

Sina julkaktusar brukade hon sommartid ställa ut under lövverket och på kraftiga grenar i ett träd utanför huset. För att hon vet att det är något som julkaktusar mår väl av.

Så när hennes julkaktus nu börjar slå ut blomma efter blomma så känns det som att jag fått ett svar.

Som jag försöker tolka.

Är det uppfordrande?

Att jag måste jag sätta mig över att umgänget på en institution blir onaturligt och oerhört långtråkigt; och göra mer för att ge mamma fler glädjestunder.

Eller innebär det att jag är lite ursäktad för att jag gör alltför lite.

För att jag just nu behöver få använda den ork jag har till mitt eget levande.

Kommentarer (5) »

Lämna en kommentar

XHTML– Allowed tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>