Om åldrande föräldrar

 

För en tid sedan var jag med och pratade i radioprogrammet Karlavagnen.

Programmet handlade om åldrande föräldrar.

Trots att jag arbetat med medier hela mitt yrkesverksamma liv så hade jag ordentlig rampfeber medan jag väntade på att programmet skulle starta.

Inte minst på grund av allt som hänt sedan min mamma kolonialiserades av myndigheter och politiska beslutsfattare.

Just det här ämnet innebär ett känslomässigt minfält för mig.

Det har varit – är – och kommer att förbli en stor värk inombords.

Det som pågår nu innebär att min mammas önskemål inte beaktats på något vis.

De som bidragit och fortsätter att bidra till det kommer inte att få min förlåtelse!!!

Som jag stångats; och ifrågasatts och misstänkliggjorts – för att inte tala om hur det som skedde gick ut över min hälsa och mina inkomstmöjligheter.

Petra Ulmanen har skrivit om omsorgen för gamla ur ett genusperspektiv; suveränt klargörande. Frånsett att Socialstyrelsens hemsida är en röra så att min tidigare länk inte leder fram till hennes längre artikel längre.
Den heter: Äldres döttrar – en stor och viktig grupp anhöriga i ljuset av anhörigstöd.
Medan jag väntar på svar från Socialstyrelsens webansvarige om vart den längre rapporten tagit vägen på deras hemsida så får jag nöja mig med att länka till en kortare version - en artikel i ämnet.

Sisådärja….Socialstyrelsen var snabba med att fixa till felet och skicka mig rätt länk till Petra Ulmanens rapport. Vad bra. Här är den.

Har en väninna; trollmor brukar jag kalla henne; som följt med hela vägen; som är mer än upprörd över vad jag utsatts för i egenskap av en anhörig som försökt hävda min mammas intressen och värdighet.

Tänkte inte förlora mig i den sorgen nu.

Det jag ville skriva om var egentligen motsatsen.

Om att den hårda sorgknuten löstes upp lite, lite, lite…

Tack vare den bekräftelse och lättnad som det innebar att i Karlavagnen höra andra människor uttrycka liknande känslor, omsorger  – och även sorger – i förhållande till åldrande föräldrar.

Någon pratade om det svåra i att besöka en sjuk förälder.

En annan tyckte att de som inte bryr sig om sina gamla föräldrar bör få ruttna tomater kastade på sig.

Andra –  åldrande människor  –  talade om att de inte vill belasta sina anhöriga; men väl få en hjälpande hand.

Andra kunde inte tänka sig att stoppa in sina gamla på ålderdomshem;  utan hade istället inrättat sina egna hem och liv för att kunna ta hand om sina åldrande anhöriga.

All heder åt dem.

Redan som ung flicka sa jag till min mamma: – När du blir gammal så ska jag ta hand om dej och vi ska bo tillsammans.

Så blev det nu inte; jag fick inte utrymme eller tid att ens undersöka möjligheterna.

livet , ,

Comments are closed.