Brudklänningen i råsiden försvann i tekniken.

Har haft lite vajsing på bloggen;  en hel del vajsing faktiskt; så mitt förra inlägg om brudklänningen i råsiden försvann. Bara rubriken blev kvar. Och nu har jag slitit så mycket med tekniken kring bloggen så det känns omöjligt att hitta tillbaka till alla de tankebanor som den här annonsen väckte.

Brudklänning.bmp 2  Mina tankar spann iväg åt alla möjliga håll; eftersom det i min tankevärld känns som att en kvinna aldrig kan förmå sig till att sälja sin brudklänning. Åtminstone inte om äktenskapet och livet förlöpt någotsånär väl. Fast efter att jag såg den annonsen kom jag i samtal med en ung nygift tjej. Hon sade sig ha köpt två brudklänningar; till en och samma vigsel; och hon sa dessutom att det inte är ovanligt att brudklänningar säljs vidare. I min värld är en brudklänning någonting en kvinna sparar livet ut; och det var där alla mina tankar spann iväg och jag började fundera kring tänkbara dramatiska orsaker till att vilja/ känna sig tvingad att sälja en brudklänning i råsiden.

Möjligen är jag lite sentimental; eller så har jag kanske inte haft tillräckligt gigantiska klädkonton.

Jag fortsätter exempelvis att spara på den vådligt exklusiva långklänning som jag köpte in speciellt till den student-och lärarmiddag som hölls när jag gick ut Hvitfeldtska gymnasiet – eller tog studenten som det hette på den tiden.

Kommentarer (5) »

  • Anders Nilsson skriver:

    Gott att ha dig tillbaka, Helena! Visst väcker sådana här vardagliga bagateller en massa tankar om de liv vi lever. Bakom varje såld bruklänning döljer sig ett människoöde, ett liv som aldrig låter sig beskrivas i förväg. En historia om förhoppningar och önskningar, glädje och kanske sorg. Jag läser annonssidorna på samma sätt som du, det ger mig mycket material till mitt arbete med människor och deras historia i gteatgern.

  • Anders Nilsson skriver:

    alltför generöst tangentbord när det gäller g-n, teatern ska det vara

  • Helena skriver:

    Tack rara Anders.
    Har haft jättekrångel med bloggtekniken; verkar ha haft lite intrångsförsök.
    Allt är inte fixat ännu; layoutmässigt, men nu går det i alla fall att komma in och skriva.
    Just som du skriver for mina tankar iväg. Vilket människoöde kan dölja sig bakom att en brudklänning – inklusive brudslöja – säljs ut.
    Är det någon som helt enkelt hamnat i ekonomiska trångmål, som blivit sjuk, arbetslös; och som måste jaga kostnader. Och som med sorg i hjärtat säljer sin brudklänning.
    Är det någon som helt enkelt varit gift mängder med år; och som sett alla rensa-ut-i röran-program; och insett att det aldrig mer kommer att gå att få plats i sin gamla brudklänning.
    Är det någon som blivit slagen sönder och samman i sitt äktenskap – och som därmed känner kalla kårar vid blotta tanken på en före detta make.
    Är det en man som förlorat sin hustru i svår sjukdom; och som sörjer livet ur sig; och inte förmår att se en klänning som påminner om en lycklig tid.
    Är det barn som blivit svikna av en mor; och som därmed inte vill behålla något som påminner om henne.
    Är det en kvinna som blivit bedragen i sitt äktenskap?
    Eller är det helt enkelt någon som betraktar en brudklänning som vilket plagg som helst?

  • Britta_S skriver:

    jo du

    själv köpte jag min senaste? brudklänning på rall på en av stans butiker tillsammans med en kavaj.
    Vitt var det i alla fall.

    Kavajen har jag använt mycket. Klänningen hänger där den hänger och jag har funderat på att färga om den … men nu har gum-magen börjat puta alldeles förskräckligt så jag tror det får vara. Klänningen är av bomull och kostade så där 200 spänn när det begav sig.

    Bröllopsfesten på Hammerdals Hembygdsgård var fantastisk så folk pratar fortfarande om den.

  • Helena skriver:

    Ja, just det. Så går det ju också att göra; införskaffa på rea; och se till att få en sjuhelsikes rolig fest istället.
    Men nog känns en lång klänning i råsiden fantasieggande.
    Månne varför?
    Kan det bero på alla barnsagor som handlar om prinsessor.
    Idag beskrivs ju tjejer helt annorlunda i barnböcker.
    Fast prinsessor är väl fortfarande något slags arketyp.

Lämna en kommentar

XHTML– Allowed tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>