En cool landsmoder?

Igårkväll lyssnade jag till Mona Sahlins tal från Almedalen.

Det gick rakt in.

Hon fick med det mesta; ungdomsarbetslösheten, arbetsmiljön, klassklyftor – till och med invandrade mammor.

Även om hon just där citerade vad någon annan skrivit.

Hon fimpade Sverigedemokraterna för all framtid.

Och lovade att riva upp FRA-lagen.

(Tack för det,Piratpartiet)

Jag satt och inväntade hennes tal; ja, vi som inte får våra resor till Almedalen betalda av partiet, av någon arbetsgivare; eller som inte kan dra av dom i vår företagsbokföring – får nöja oss med att se talen på tv.

Eller nöja oss med att läsa om debatterna på internet; d v s vi som har sparat in utgifterna för tidningar.

Nåja, där satt jag alltså och väntade på att höra vad hon hade att säga.

Ett par stolar bort satt Nalin Pekgul; och än en gång undrade jag vad hon egentligen gör som ordförande för S-kvinnorna.

När tog hon senast en feministisk debatt; värd namnet?

När???!!!

På vilket sätt medverkar hon till att locka kvinnor till Socialdemokraterna?

Min bestämda åsikt är; hon gör det inte överhuvudtaget!!

Kvinnor – de som inte arbetar i offentlig sektor förstås – väljer helt säkert Blondinbella framför Nalin Pekgul.

Hur som helst.

Mona Sahlin har sannerligen varit suddig.

Satt och tittade på henne där hon satt i Almedalen.

Hon såg ut som en ganska vanlig kvinna; som syntes mjukna när hon lyssnade till den musik som föregick hennes tal.

Sedan anspelade hon på, var det Tage Erlander eller Gunnar Sträng; jag minns inte exakt.

Oavsett vem av dom det var; så var citatet förträffligt; och det fick dessutom mina tankar att löpa.

Till manliga politiker som betraktats som landsfäder.

Satt och funderade på om Mona Sahlin rent av skulle kunna bli betraktad som en landsmoder.

En klassisk socialdemokratisk landsmoder.

Eller en cool landsmoder som gillar rock.

Mona Sahlin leder ett parti som säger sig vilja föra en radikal politik.

Men ett parti som riskerar att äta upp sig själv på grund av sina tunga och konservativa organisation.

En organisation där partinytta tycks mätas i antal medlemsår - som för övrigt helst bör inledas inom SSU.

Hur många skräms bort från partiet; just på grund av en konservativ organisation – och sympatisörer som ibland påminner om frireligiösa församlingsbor när de fördömer oliktänkande.

Uttrycket Mosa-Mona – räknar jag in i den frireligiösa retoriken.

Vilken antidemokrat hittade på det uttrycket?

Partiet måste bli coolare.

Öppnare för debatter som inte följer en snitslad bana godkänd av partiprogram eller ledande partipolitiker.

Igårkväll lyckades Mona helt säkert vinna sina partikamrater.

Det är ju definitivt avgörande.

Partisympatisörer som inte känner sig övertygade om vad deras parti vill;  blir gärna lite krumma i ryggarna.

Igårkväll kändes Mona  Sahlin som en tänkbar landsmoder.

Däremot leder hon ett parti som har lång väg att gå  innan det känns coolt också för radikala och intellektuella väljare.

Väljare som inte vill bli behandlade som olydiga barn om de ifrågasätter partiledare eller partibeslut.

Om partiet ska bidra till ett genusmedvetande som gör att gemene väljare ens kan närma sig tanken att göra likhetstecken mellan en kvinnlig partiledare och en landsmoder då krävs det mer jämställdhetsdriv och feministisk samhällsdebatt.

En sådan debatt borde S-kvinnorna bidra till.

För att tvätta bort uppfattningen att S-kvinnor består av genuskonservativa dinosaurier i övre medelåldern.

S-kvinnorna måste radikaliseras.

Och det fixar tyvärr inte Nalin Pekgul!!!

Kommentarer (24) »

  • Anders Nilsson skriver:

    Jag sitter och rensar skrivbordet från papper som har blivit liggande. Däribland mycket frå den politiska verksamheten. Jag uppbär ju det blysamma politiska uppdraget som lekmannarevisor och då får man samtliga protkoll från den politiska verksamheten i kommunen hemskickat. Och läser man dom så framgår det att våra folkvalda har ägnat nämdmöten, gruppmöten, fullmäktigemöten och kommunstyrelsemöten åt att avgöra huruvida Sten Olsson, Berga 2:17, ska få lov att gräva en ny brunn på sin gård, Gerda Person vill bygga en ny brygga, nån annan måla om sin dörr, andra sälja sitt hus. Det är ingen hejd på vad man ska bestämma över. Och man ägnar möte efter möte åt att behandla dessa frågor och på kommunhuset sitter tjänstemännen och bereder frågorna  och verkställer besluten. Detta är politik som den ser ut idag, är det konstigt om folk tröttnar,  eller snarare dör på sin post och ungdomen flyr. Då spelar det ingen roll om man spelar Springsteen i pausen eller lottar ut fruktkorgar till kaffet. Det är själva den politiska gigantonomin så dödar politiken, precis som dinosaurerna så har de växt sig för stora och alltomfattande. Det är samhället som blev till en stat.

  • Mattias Sigurdsson skriver:

    Jag förstår inte hur det är möjligt att se något annat än en självgod, nonchalant och inskränkt politiker i Mona Sahlin. Landsmoder? Det blir allt för de få det. Hennes kredibilitet är i de flestas ögon – enligt vad opinionsundersökningar visar – mycket ringa.

    MEN från det ena till det andra – Lotta Gröning har gått till Expressen, har du sett det? Hon var inte LO-ledningen till behag och rymdes inte bredvid Helle – hon säger det själv på sitt första blogginlägg på nya tidningen. Det är lågt i tak på Bladet, liksom för övrigt i Partiet. Nåja, Lena Melin rår de väl ändå inte på?

    Har du sett Expressens försök att skandalisera HAX förresten? Din blivande landsmoder hakar  mer än gärna på och ställer upp med beska kommentarer. (Att HAX avslöjade sin uppdragsgivare och tvang denne att fly landet nämns inte med en stavelse.) http://www.expressen.se/Nyheter/1.1626471/det-ar-pinsamt

  • helena skriver:

    Anders:
    Ja, nog har jag funderat på de politiska procedurerna; och om de egentligen ger något inflytande överhuvudtaget – för en enskild politisk aktiv ”gräsrot”.

    För den som exempelvis är ersättare – och trots det envisas med att delta vid nämndsmöten – sitter väl ofta med där endast som en dekoration.

    För besluten är väl egentligen redan fattade i arbetsutskottet; av ordinarie ledamöter.

    Samma ordinarie ledamöter som i sin tur sitter i olika arbetsgrupper.

    Och före det så har diverse ärenden hanterats och gåtts igenom av diverse tjänstemän.

    Lite Bruce Springsteen och fruktkorgar till kaffet kan väl möjligen lindra känslan av att inte haft möjlighet att vända och vrida på ärendena tillräckligt för att göra välgrundade beslut.

    Som organisation känns Socialdemokraterna ofta som en konservativ och mossig koloss; där en enskild medlems partinytta räknas i antal medlemsår – eller möjligen i hur många dörrar man knackat eller i hur många timmar man tillbringat i valstugan.

    Bara en sån sak; i tider när opinion och åsiktsyttringar i allt högre grad sker via nätet.

  • Mattias Sigurdsson skriver:

    Helena, du har väl sett att Lotta Gröning lämnat Bladet? Hon föll i onåd hos LO-Helle, det säger hon i stort sett rakt ut i sitt första blogginlägg på nya tidningen.
    Kvastarna sopar.
    Ditt inlägg finner jag smått absurt. Mona Sahlin som landsmoder? Skulle inte tro det…

  • Mattias Sigurdsson skriver:

    Sätt heter det sättet, inte sett.

  • helena skriver:

    Jasså, du Mattias; du finner det absurt att tänka sig att en partiledare kan ses som en landsmoder.
    He,he..

    Tja, jag vet inte det.
    Det handlar väl om att ruska om lite i sina egna könsschabloner.
    Om manliga partiledare kunnat ses som landsfäder så är det väl lika tänkbart att kvinnliga partiledare kan ses som landsmödrar.

  • helena skriver:

    Mattias: Jag har just läst och begrundat vad som skrivits om Hax.
    Eller rättare sagt, jag är fullt upptagen med att fortfarande begrunda det – och det faktum att jag är övertygad om att ALLA människor har lik i sina garderober.
    Vad gäller Lotta; jo, jag har koll på att hon bytt tidning.
    Vi har varit kollegor i många år; och hon tillhörde de ledarskribenter som gjorde att NSDs ledarsida blev intressant att läsa.

  • Mattias Sigurdsson skriver:

    Jag trodde att mitt första inlägg kommit bort, skrev därför ett nytt. Jag ångrar mina adjektiv om Mona Sahlin, de borde jag ha behållit för mig själv. Inte så att de saknar täckning, men att kategorisera folk på det sättet är inte bra, alldeles oavsett vad de gjort sig skyldiga till.

    Du drar dina egna slutsatser du. Förstod du verkligen inte att min text explicit rör Mona Sahlin? Självklart kan en kvinna bli landsmoder – det var väl förresten precis vad Astrid Lindgren var – men det innebär sannerligen inte att första bästa är skickad att bli det. Att du får det till att jag tänker i schabloner ifråga om könsroller… tja, om det är med dem glasögonen du ser på politiken så förklarar det kanske varför du inte ser din kejsarinnas nakenhet lika tydligt som de flesta andra. Det kanske är du som tänker i schabloner, Helena?

  • Mattias Sigurdsson skriver:

    Jag menar… jag kritiserar EN kvinna… och du drar slutsatser om vad jag tycker om kvinnor generellt sett. Det är schablontänkande, Helena.

  • helena skriver:

    Om vi då bortser från att du inte gillar Mona Sahlin; och att du anser att hon inte skulle uppfylla rollen som landsmoder; finns det någon nutida kvinna som du kan tänka dej skulle leva upp till rollen som landsmoder – i Sverige?

  • helena skriver:

    Mattias: För övrigt har jag aldrig ingått i Mona Sahlins okritiska och oreflekterande doa-kör.
    Däremot tyckte jag att det tal hon höll i Almedalen var väldigt bra.
    Jag hoppas att hon skrivit det själv.
    Fick intrycket att det möjligen inte gällde Göran Hägglund (KD) och hans tal ikväll; han tycktes ju emellanåt ha svårigheter att uttolka vad som stod i hans manus.

  • Mattias Sigurdsson skriver:

    Såna växer inte på träd. Liksom inte heller landsfäder. Jag tror heller inte att det är något man bör efterlysa. För mig låter det lite som drömmen om folkhemmet – det gömdes en hel del skit i vrårna där, inte sant? Låt oss inte drömma mer idylliska drömmar, det kan sverigedemokraterna få ägna sig åt. Illusioner är vi så lite hjälpta av.
    Vad jag däremot ser är en hel generation kompetenta fritänkare som nog tillsammans kan styra detta land och denna värld på ett utmärkt sätt. Frambringar vår tid en naturlig ledare, kvinna eller man – ja, då lär vi lyssna särskilt på honom eller henne.

  • Mattias Sigurdsson skriver:

    Lotta Gröning är en röst som jag gärna lyssnar på. Inte okritiskt, men dock.

  • Mattias Sigurdsson skriver:

    Jag börjar förstå… Jag hade inte alls tänkt i de här termerna. Mona Sahlin vill alltså bli landsmoder. Hon spelar den rollen.
    Men det kommer ju inte alls att lyckas. Antingen har man det eller så har man det inte. Det är som att sträva efter att vara sexig eller rolig. Det får motsatt verkan. Vad kan vara osexigare än att försöka vara sexig? På samma sätt uppfattar väldigt många Mona Sahlin som alldeles extremt icke-landsmoderlig – förmodligen just på grund av sina försök att vara det (landsmoderlig, alltså).
    ”Aha!” liksom. En talgdank tändes här, känns det som.

  • Mattias Sigurdsson skriver:

    Jag spinner vidare… Det kan också vara så här, Helena, att Mona mest tänker på sig själv och sin framtid. Hon gör det hon kan – är sosse.  Och genom att trycka på klassiska sosseknappar, som går hem INTERNT och allrahelst bland de äldre i partiet, klamrar hon sig kvar, får sin lön och räknar med en landhövdingepost efteråt. För de kvardröjande folkhemsdrömmarna framstår hon kanske som landsmoderlig, men för de breda lagren väljare gör hon bevisligen inte det.

  • helena skriver:

    Mattias:
    Jag har ingen som helst aning om ifall det är landsmoder hon vill framstå som.
    Det var en alldeles egen tanke som slog mej, trots att hon varken bär hängslen eller livrem; som väl Gunnar Sträng gjorde.

    Säkert tryckte hon också på en del av de rätta knapparna; vilken politiker gör inte det; men ett jäkligt bra tal var det.

    Något som jag dock inte kan förstå är hennes åsikt att de som redan är relativt fullvuxna; ska hållas kvar i arbetslivet ännu längre.
    Samtidigt som mängder med unga människor inte får en rimlig chans att komma in i arbetslivet.
    En stor del av de unga får tills vidare försöka överleva på lånade pengar; d v s studera med studielån i brist på möjligheter att få jobb.
    De högljudda ropen om att ungdomar ska studera kan ju också ses som ett slags dold arbetsmarknadspolitik.
    Men dom lånade pengarna ska ju betalas tillbaka en dag.
    Piratpartiet borde kanske lyfta upp ungdomsarbetslösheten på sin agenda; dom har ju redan de ungas röster; de unga männens röster.
     

  • Anders Nilsson skriver:

    Helena sent inne, men pratsugen. Jag tyckte också att partiledaren gjorde ett gott intryck, hon drev sina frågor och bad inte om ursäkt, som hon brukar i blick och tonfall. Men höll politiken? Om en mor och kommunalare måste välja bort a-kassan för att ge sina barn mat den sista veckan i månaden, så är väl inte den självklara logiken att a-kasseavgiften måste sänkas. Det första jag tänker på, och det tror jag de flesta gör är, ”Har hon så dålig lön? Då måste vi se till att den höjs.” Särskilt som socialdemokrater har vi anledning att tänka så. Men det gör inte vår partiledare och då faller hon också som landsmoder. Ett jämlikare Sverige har inte lägre a-kasse avgift som första uppgift, utan rejäla lönelyft för lågavlönande (främst kvinnor) i offentlig och privat anställning.
    Vad var det man sa 1957, ”Gärna en lägre a-kasseavgift, men först ett rejält lönelyft.”
    Vi missunnar inte medelklassen sin goda ekonomi, vi gillar den så mycket att vi vill att alla ska ha den.
    Det hade varit mobiliserande och engagerande men det sa man inte. Lägre a-kasseavgift dånande det ur rättens krater. De du  Helena. Nej landsmoder, varför inte Maria Wetterström, hon har lämnat in en ganska stark ansökan i vår.
     
     

  • helena skriver:

    Hej Anders.

    Nä, du är inte alls  sent ute.
    Nog förstod jag att det skulle vara en provocerande tanke med landsmoder.
    Ja, Wetterstrand vinner sig alltmer.
    Hon känns rak och omanipulativ.

    Vad gäller a-kassan; så handlar den inte bara om nivåer; den handlar mer om den totala brist på värdighet som dess regelverk innebär.
    Jag har tyvärr tvingats stifta bekantskap med a-kassans regler och det förnedrar människor på ett sätt som inte borde vara möjligt.
    Och som definitivt borde vara föremål för politisk debatt; i lika hög grad som ersättningsnivåerna.

    Det är faktiskt inte ens tillåtet att ägna för mycket tid åt gamla föräldrar; det fick jag veta när jag frågade om saken.
    Det är inte heller tillåtet att engagera sig alltför mycket politiskt.
    Jag har fått tillstånd att ha mina två uppdrag som ersättare.
    När jag sedan fick en förfrågan om jag ville vara ersättare vid ABFs årsmöte – d v s det avsåg ett enda kvällsmöte på ett helt år – så fick jag frankt besked från a-kassan om att jag inte fick lov till det.
    Jamen, jag skulle ju lika gärna ha kunnat sitta framför tv.n den tiden; eller ha gått på teater, tyckte jag.
    Nej, jag fick inte delta vid det enda årsmötet.
    Det var a-kassans besked.
    Vad gäller partipolitik; så kan jag kan ju förstås undra över hur mycket realpolitik det finns i alla socialdemokratiska högtflygande honnörsord.
    Jag har arbetat för en socialdemokratisk tidning i Norrbotten i 24 år – med en lön som inneburit att jag som ensamstående förälder med nöd och näppe hållit näsan över vattenytan.
    Under dessa 24 år har jag säkert mött eller intervjuat eller skrivit om de flesta politiker – inte minst socialdemokrater – och andra makthavare i det här länet.
    Att jag har en viss kompetens borde väl ha framgått med önskvärd tydlighet där mitt arbete så att säga varit offentligt under många års tid.
    Som journalist lär man sig ju ganska mycket om samhället; man är ju inte bara skribent.
    Men trots det; inte en enda socialdemokrat har kommit på tanken att anlita mej och det kunnande jag har trots att det nu gått tre år sedan jag slutade min fasta anställning.
    I röda  Norrbotten ska man inte tro att man är något; eller kan något.
    I synnerhet inte om man är kvinna!!!
    Norrbotten ligger tyvärr långt, långt när det handlar om att tro kvinnor om kunnande.
    Att flytta tillbaka från Norrbotten – efter att ha bott 15 år i Göteborg – var som att kastas sisådär 50 år tillbaka i tiden.
    Jag minns när jag var ganska ny som journalist. Bodde i Göteborg, men var på besök i Luleå och gick upp till de två lokaltidningarna för att undersöka om det kunde finnas något intresse för att anställa mej som vikarie.
    Intresset för min person var noll.
    Samma vår sökte jag arbete på andra tidningar; och kallades till anställningsintervju på två av landets största dagstidningar.
    Varav jag sedan anställdes på den ena.
    Det säger allt om hur röda Norrbotten tillvaratar kvinnors kunnande.
    Ju kunnigare, desto mer hotfulla.

    När jag började arbeta i Norrbotten hade jag redan erfarenhet från sex tidningar på andra platser i Sverige.
    Jag kan knappt räkna alla manliga journalister som fortfarande gick sin utbildning – när jag började jobba i länet – och som numera sitter som chefer inom länets olika medier.

    Det är samma grabbar som går runt hela tiden; från det ena jobbet till det andra; sportreporter tycks för övrigt vara den bästa tänkbara kompetensen för att komma ifråga som mediechef i Norrbotten.

    Jag misstänker att jag haft sisådär ett 30-tal manliga chefer och chefredaktörer sedan jag återvände till Norrbotten.

    Så som sagt; nästa gång jag hör en länspolitiker prata om att använda människors kompetens; så kommer jag nog att le i mjugg och tänka.
    Varför inte omsätta den tjusiga politiska retoriken i realpolitik; och anlita en omvittnat erfaren yrkesmänniska; även om hon råkar vara kvinna; så att hon slipper söka städjobb i södra Sverige.

  • Mattias Sigurdsson skriver:

    Inte för att jag har särskilt mycket fakta i målet, men det kan röra sig om anpassningsförmåga och liknande saker. Du kanske är lite av en knäppskalle helt enkelt, Helena? Ta det lugnt, du talar med en till… Att passa in i givna strukturer har liksom aldrig varit min grej, heller. På gott och på ont. Men riktigt så enkelt som att ”jag har utbildning, nu ska jag ha jobb” är det väl inte?
    Vad jag förstår av dina texter så tänker du mycket i termer av könsroller. Att jag inte tycker Sahlin är något landsmoderämne tycks i din tolkning bero på en könsrollshämning hos mig, medan jag ser motsatsen: jag ifrågasätter en kvinna på samma villkor som jag skulle ifrågasätta en man (GP var heller ingen landsfader, t ex). På motsvarande sätt tycks du tro att ditt utanförskap handlar om att du är kvinna; och det gör det kanskei viss mån. Men det kan också, i hög grad, handla om dig själv och ditt eget uppträdande.
    Frågan är i vilken grad man vill passa in. I ditt fall inpassning/anpassning skulle kräva ett visst mått av utförsäljning av din frihet, läs själ, och det kanske inte är värt det.
    Mitt tips: släpp lite av din yrkesidentitet. Om du måste städa, städa. Du blir inte mindre av det.

  • helena skriver:

    Tja, i så fall har jag ju uppenbarligen klarat av att sälja min själ under ett helt långt yrkesliv.
    Men gränserna för vad en kvinna får vara och göra är väldigt snäva i Norrbotten.
    Nej, Norrbotten är inget lätt län för kunniga kvinnor.
    Det har alltid varit lättare att få arbete och uppdrag utanför Norrbotten; än det varit att få det i Norrbotten.
    Vad kan det bero på?
    När jag sökte vikariatet på de två lokaltidningarna för mängder med år sedan så ringde jag till lokalradion.
    Där fanns en kvinnlig chef – som ansågs väldigt duktig.
    Hon blev fly förbannad när jag presenterat min bakgrund och det bristande intresset hos de två andra arbetsgivare jag besökt.
    Hon bad mej komma dit följande dag.
    Men då var jag redan så stukad och nere; så jag gick aldrig till mötet med henne.
    Så idiotiskt av mej.
    Nåja, det blev ju storstadsjobb istället.
    Fast kanske hade jag blivit en radiomänniska istället för en tidningsmänniska om jag gått dit.
    Fast jag håller med; det skulle ha varit skönt att slippa anpassa sig mera.
    Att slippa vara verktyg för andras utspel – som man ju är i hög grad som journalist.
    Att göra egna uppdrag;  reportageböcker; litteratur, dra in någon hacka genom att vara moderator, göra konferensdokumentationer, göra specialbilagor…
    Det är bra att du ifrågasätter en kvinna på samma sätt som en man; det är just vad jag tycker ska vara tillåtet att göra.
    Jag har tyvärr sett exempel på gråtmild argumentation om att kvinnor som inte klarat sina jobb; ansetts mobbade om deras kompetens ifrågasatts.
    Det blir en slags omvänd sexism.
    Därför tycker jag nog också att även kvinnliga partiledare eller dåliga kvinnliga chefer måste kunna ifrågasättas.

    Så du är fel ute om du tror att jag sitter fast i den sortens könsrollstänkande; jag är genusmedveten; det betyder inte att jag hänför allt till genus.

    Men inte tror du väl på fullaste allvar att det inte finns genus i det jag sett som kvinnlig journalist under 24 år i det här länet; att den ena pojkspolingen efter den andra blivit erbjudna eller fått jobb som mediechefer i det här länet.
    Och har det visat sig i flera fall – inte alls hållit måttet.

    (Nä, jag skriver det inte för att jag aspirerat på en sådana jobb)

    I så fall måste vi vara väldigt många kvinnliga knäppgökar här i Norrbotten.

    Jag är för övrigt lite förtjust i knäppgökar; även om jag tycker alldeles otroligt illa om just det ordet.
    Det är väl just sådana uttryck som brukar användas för att stämpla, stigmatisera, förminska andra.

    Jag föredrar att använda ord som modiga, kreativa, självständiga, ifrågasättande, gränsöverskridande, besvärliga.

    Det brukar väl för övrigt betraktas som ganska goda ledaregenskaper.

  • helena skriver:

    Fast när jag tänker efter; jag har ju faktiskt gjort ett antal trevliga uppdrag även här i Norrbotten; sedan jag slutade min anställning.

    Glömde det; har en mörk dag idag; trots den vackra sommaren utomhus.

    Men det är lättare att vara en kvinna och vilja vara självförsörjande  i södra Sverige än vad det är  i röda Norrbotten.

  • Mattias Sigurdsson skriver:

    Jovars… verkligheten låter sig sällan beskrivas med bara en bild. Tillsammans berättar de mer.

  • helena skriver:

    Jo, så är det Mattias.
    Och nu måste jag fly ut en stund.
    Min kära ungdomsväninna i Göteborg har just dött.
    I cancer.
    Hade hoppats hinna  ner för att träffa henne en sista gång; men det hann jag inte.
    Gråtit klart känns det som att jag gjorde redan när jag förstod hur allvarligt sjuk hon var; och att hon var döende.

  • helena skriver:

    Du säger alltid väldigt bra saker; Mattias; man får alltid en del att fundera på.

Lämna en kommentar

XHTML– Allowed tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>