Mona Sahlins förödande lojala svans

Mona Sahlins lojala svans riskerar att göra mer skada än nytta för Mona Sahlin.

Så här skriver en av de lojala:

”Är jag en vän så tar jag det med den det berör direkt och inte i massmedia. Det är riktig vänskap!
Possitivt kan man lägga ut i massmedia som Gertrud gjorde! Heder åt denna kvinna.”

Personligen får jag nästan blodstörtning när jag ser ett sådant inlägg.

Vad säger den här företrädaren för ett demokratiskt parti egentligen.

Jo, hennes budskap är följande.

I vårt land ska vi inte tillåta en öppen politisk debatt.

Här ska vi vara så lojala att vi slutar tänka själva.

För om vi tillåter oss att tycka och tänka själva om politiken – då är vi per definition Mona Sahlins fiender.

Här i landet ska vi också definitivt tysta medierna vars främsta uppgift är att granska samhället och politiken.

De som eventuellt vill uttrycka någon politisk åsikt – som inte först har stämts av mot partiledningen – ska vara tysta.

De ska i vart fall – och inte under några förhållanden – uttrycka sina åsikter i medierna.

Jag tror bestämt att somliga socialdemokrater behöver friska upp sina kunskaper om yttrandefrihet, meddelarfrihet och mediernas betydelse för ett demokratiskt  samhälle.

Det är åsikter som Kerstin Zanders som riskerar att skrämma eventuella nya partisympatisörer så långt bort från socialdemokraterna som det är möjligt att komma.

Kommentarer (24) »

  • Fredrik Viberg skriver:

    Du har helt rätt.
    En konstruktiv och saklig öppen debatt måste
    försvaras även om det avser en partiledare.

    Det du skriver gäller många andra PK frågor
    också.

    Feminism, prostitution, HBT-frågor etc.

    Inget av dessa ifrågasätts utan att man får
    en rejäl käftsmäll i inkorgen.

    Jag gillar din stil!

  • Helena skriver:

    Fredrik:
    En rejäl käftsmäll i inkorgen; det var en suveränt målande formulering.

    Jag när dock förhoppningen om att socialdemokratisk partimedlem inte ska vara synonymt med ja-sägare.

    Fast några kopplingar till vare sig feminism, prostitution eller hbt-frågor gör jag definitivt inte i mitt inlägg.

    Min kvinnliga intuition :) säger mej dock att vi två troligen har väldigt olika uppfattningar i de sistnämnda frågorna.

  • Bo Widegren skriver:

    Nu handlar det väl inte alls om att strypa yttrandefriheten eller att försöka skapa ja-sägare av partimedlemmar. Det handlar, såvitt jag kan förstå att inte som partimedlem oreflekterat falla in i den ganska äckliga, personliga förföljelse som de borgerliga ledarsidorna ägnar sig åt (i vart fall både i Sydsvenskan o DN) och som också präglar en del skribenter på AB exempelvis Lotta Gröning. Det finns också ett sätt att debattera partiets ledning istället för politikens innehåll.

    Det kan ju vara en tanke att vi har bara drygt 3 månader till ett viktigt val och kanske skulle samla oss och prioritera valarbetet för att få fram så många socialdemokratiska EU-parlamentariker som möjligt. Det finns ju viktiga saker att göra med utstationeringsdirektiv och socialt protokoll. Dessutom så kommer förmodligen EU-valet att kasta skugga över vårt eget 2010. Såvitt jag kan förstå så har detta inte gått upp för en rad debattörer som är partimedlemmar.

    Och när det gäller yttrandefrihet i Sverige så är den allt bra skev. Vi har över 100 borgerliga dagstidningar som spyr ut sin borgerliga propaganda i 3 miljoner dagsex medan vänstern har 16 st med 600.000 ex. Så du kan ju ta och friska upp litet hur det är i verkligheten.

    Och som sagt det är val om drygt 3 månader så det är kanske dags att för en kortare period sluta leden kring vår partiledning.

  • Bo Widegren skriver:

    PS. jag hoppas min lojalitet inte orsakar några hälsobesvär /Bo

  • Helena skriver:

    Bo.
    Nejdå, inga hälsobesvär i sikte ännu.

    Jo, yttrandefriheten är skrämmande skev – med tanke på den absoluta dominansen av borgerliga tidningar.

    Men hur har sossarna egentligen skött – misskött – somliga av sina tidningar?

    Både vad gäller ledningskultur, psykosocial arbetsmiljö – och därmed rovdrift på anställdas hälsa – finns åtskilligt att erinra om.

    Hur kommer det sig att socialdemokraterna inte fixar att driva fler framgångsrika tidningar?

    Det är sannerligen en fråga som är värd att ventilera.

    Liksom att beryktade dåliga chefer för somliga s-tidningar trots det kan fortsätta vidare till nya chefsposter vid andra s-tidningar?

    Det är samtidigt mer än oroande när partifolk vägrar godta att fria debattörer per definition ska vara just FRIA debattörer.

    Möjligen är det ett ännu större demokratiskt problem när en av de få rikstäckande dagliga socialdemokratiska tidningarna; Aftonbladet, prioriterar fördummande nyheter om danstävlingar och melodifestivaler istället för debatt och samhällsfrågor!!!

    Apropå partipress och dagens rekordhöga arbetslöshet, 8 procent, så kan jag inte låta bli att erinra mej om vad Niklas Ekdal; tidigare politisk redaktör skrev i en nyårsreflektion i DN – 28 december – 08.

    ” ….Inget läge är så dåligt att det inte kan vändas till katastrof. Men om katastrofen består av ett friår på a-kassa, en inställd resa till Thailand eller ett prisfall på bostadsrätten tillbaka till inköpsvärdet – ja, då kanske det finns hopp om livet ändå….”

    Månne vilken verklighet Niklas Ekdal lever i.

    Undrar om de 8 procent som är arbetslösa idag fröjdar sig åt att ha fått ett friår på a-kassa?

    Jobbävning lär pågå.
    http://www.s-buzz.se/2008/09/nnu-en-blogg.html

  • Per M skriver:

    Tyvärr en allt för vanligt förkommande syn från ledande inom partiet om lojalitet, håll med mig annars är du en fiende. Öppen debatt är svårt för ett parti men i dagens samhälle oundvikligt. De gammla politikerna måste lära om eller så försvinner de. Vi är inte längre lojala bara därför att, vi är lojala för att.

  • Stefan Lejonbalk skriver:

    Helena stå på dig! Du har helt rätt. Det här var en av anledningarna till att jag lämnade S, jag var så förbaskat trött på alla knähundar som bara bryr sig om att försvara partiets rykte. Det bästa sättet man försvarar partiets rykte är genom att förbättra situationen för folket, och inte sitta och gnälla på borgare. En del säger att allt blev mer demokratiskt med Mona, jag håller inte med jag tycker att det var precis likadant. Sen har man en hel skock av nackade hönor som ska försvara sin ledare för att de tror att det skadar Socialdemokratin om socialdemokrater kritiserar ledaren eller inriktningen på politiken. Vad för trovärdighet har man hos folket om man sitter och håller varandra i handen och sjunger julsånger? Inom en så pass stor rörelse är det väl glasklart att det finns olika uppfattningar. Den här kulturen som många upprätthåller, som bara handlar om defensiv gör hela arbetarrörelsen passiv, och detta är farligt. ”Blind faith is a dangerous thing”.

    Ha det bra!

  • Silfverstrand skriver:

    Innan man uttalar sig kategoriskt och stöddigt om partiets politik så ska man nog åtminstone ha läst grundläggande dokument som t ex partiets rådslagsmaterial. Och även känna till var man får tag på detta material….

  • Leif skriver:

    Rådslagsmaterial, är det fortfarande mest obrukbart skräp?

    DN skrev om när Göran Persson sist fick nervöst sammanbrott över partiets rådslagsmaterial.

    ” … Det verkar ha hänt någonting med Göran Persson, eftersom han uppenbarligen övergivit ambitionerna från i höstas. Enligt SvD-medarbetaren Anders Jonsson ska statsministern inför den egna riksdagsgruppen ha dömt ut partiets rådslagsmaterial och dess beskrivning av hur Sverige halkat efter ekonomiskt som ”rätt småborgerligt”.

    Persson planerade då att låta bygga om Torp och förstod betydelsen av bra byggmaterial, dock inte utan en del bekymmer DN skriver mer.

    ”… Göran Persson och Anitra Steen har anmälts till åklagare av Arbetsmiljöverket. Statsministerparet anses inte ha garanterat byggjobbarnas säkerhet vid sitt husbygge i Sörmland.”

    Att lära sig av historien kanske är för svårt, ens om det endast handlar om några år tillbaka i tiden?

  • Helena skriver:

    Silfverstrand: Jasså, du tycker att jag är stöddig. He, he…
    Jag tycker att du verkar vara en raring; om än något missledd ibland. :)
    Jag vill självklart passa på att böja mej ner och i största ödmjukhet framföra mina allra djupaste ursäkter för att jag varken läser Aktuellt i Politiken; Tiden – eller ens lyckats hitta partiets rådslagsmaterial.

  • Helena skriver:

    Lejonbalk:
    Just det.
    Tänk själv är mitt ledord.
    Jag skulle gärna se att ledande socialdemokrater fokuserade mer på de minst priviligierade i partiet och samhället; istället för att åka på konferenser, vakta sina egna uppdrag och stryka andra yrkespolitiker medhårs…
    I min värld är en god socialdemokratisk politiker någon som ger röst åt alla de människor som kanske inte har så starka röster att de lyckas göra sig hörda på egen hand.

  • Helena skriver:

    Per M:
    Det var en bra formulering. Vi är lojala för att…..

    Jag är lur på att vi står inför ett paradigmskifte vad gäller partier; inte minst på grund av att allt fler människor nu kan delta i den demokratiska debatten; via internet.
    Tack och lov för det.

  • Helena skriver:

    Leif:
    Jasså, Persson höll på att få nervöst sammanbrott av rådslagsmaterialet. Då vågar jag inte tänka på hur Mona Sahlin ska reagera; med tanke på att hon dessutom är en skör kvinnlig partiledare :)

  • Helena skriver:

    Bo:
    Vad beträffar Lotta Gröning så ska jag passa på att ge lite insideinformation från Norrbotten.
    Det var väldigt många som inte läste NSDs ledarsidor innan Lotta Gröning började som ledarskribent.
    På grund av att ledarsidornas innehåll var snarlikt cirkulärskrivelser från partiet.
    När Lotta Gröning började skriva på ledarsidan; blev den en mycket läst sida; både av sympatisörer och icke-sympatisörer.
    Precis så ska en bra ledarsida fungera.

  • Bo Widegren skriver:

    Jag har ingenting mer att säga denna ”yttrandefrihetens apostel” eftersom jag tänker ägna mig åt valarbete mer än att jag uttryckte mig alltför generellt om Lotta Gröning, för vilket jag ber om ursäkt till henne. Jag hade faktiskt glömt bort att jag uttryckte mig så generaliserande om hennes journalistiska arbete.

  • Leif skriver:

    Bo Widegren: ”… Det handlar, såvitt jag kan förstå att inte som partimedlem oreflekterat falla in i den ganska äckliga, personliga förföljelse som de borgerliga ledarsidorna ägnar sig åt (i vart fall både i Sydsvenskan o DN) och som också präglar en del skribenter på AB exempelvis Lotta Gröning.”

    Vad är det för fel på Lotta Gröning menar du? Jag, eller rättare sagt katten har bara ett bra intryck av henne. Förklara dig gärna.

    Katten har flera islandshästkompisar, han brukar hoppa upp på deras ryggar för att vila sig. Djuren kommunicerar med varandra -mycket- och ifall han hört något negativt från dem om någon illvillig hästskötare skulle han visa mig det.

    Mitt intryck är att Lotta Gröning är en som bryr sig om de små till skillnad mot en del andra nyliberaler på den svenska högerflygeln, dem som verkar mest bry sig om sig själva och sin egen välfärd.

  • Anaïs skriver:

    Personligen fick jag stor respekt för henne (Lotta Gröning) när hon skrev artiklar där hon tog ställning för The Pirate Bay.
    Hon tänker självständigt och inte reflexmässigt i enlighet med ett partiprogram.

  • Enn Kokk skriver:

    Jag fick själv mina fiskar varma av Bo Widegren, när jag skrev kritiskt om Mona Sahlin. Och märk väl, jag skrev inför partiledarvalet, inte inför något allmänt val, det som Widegren nu hänvisar till.

    Min ståndpunkt är att ett parti, som inte tillåter en levande debatt, är hjälplöst förlorat. En rörelse som tillåter kritik, när den enskilde medlemmen anser det befogat med sådan, väcker respekt också hos utomstående.

    För egen del har jag inte deltagit i någon Mosa Mona-kampanj – jag anser för övrigt att många på S-bloggar överreagerar på varje kritisk synpunkt. Jag var, som många andra, kritisk mot hennes försök att utestänga (V) från oppositionsalliansen, men jag har också berömt henne för hennes ståndaktighet i kärnkraftsfrågan. I övrigt har jag yttrat mig ytterst sparsamt om Mona Sahlin.

    Lotta Gröning verkar ha blivit något av ett rött skynke för många bloggdebattörer (S). Inte allt vad den goda Lotta, som jag för övrigt personligen känner, har skrivit har väl alltid varit helt genomtänkt – hon är en ivrig själ – men hon är engagerad på ett sätt som borde vara en förebild för många andra. I motsats till en del av dem som har yttrat sig avståndstagande om hennes bok om Mona Sahlin, har jag läst den och funnit den mycket mer balanserad än vad som har påståtts. Det rör sig varken om en ensidig pamflett eller om en ”hatbok”.

  • Helena skriver:

    Det var ju skönt att höra att jag inte är ensam om att få mina fiskar varma; dessutom utifrån en argumentation som delvis haltar; avseende intern respektive offentlig kritik.

    Skönt att höra att du tycker just som du tycker; att ett parti utan levande debatt är hjälplöst förlorat.
    Men varför hörs inte fler röster som din?

    Själv har jag inte läst Lotta Grönings bok om Mona Sahlin; däremot har jag läst en ansenlig mängd kritiska kommentarer mot boken; varav många var riktigt ruggiga att läsa.

    Jag kan tycka att myntandet av begreppet Mosa-Mona väl egentligen var ganska snillrikt; genom att använda det uttrycket så kan man effektivt bryta spetsen av alla som uttrycker en kritisk åsikt.

  • Hej

    Jag har aldrig orkat gå in i den här Mona-debatten. Den är rätt trist, och ganska ofta irrelevant. Däremot tycker jag att partitoppen ska kritiseras, och det händer på ganska många håll även om jag tycker vi borde föra fram den politiska debatten mer och oftare för att visa på hur många olika åsikter som ryms och finns inom vårt parti.

    Men sen får vi också respektera att majoriteten i partiet valt partitoppen och att rätt många tycker det de gör är bra. Politiken kan man diskutera och bråka om men uttryck som ”Monas lojala svans” ser jag inte poängen med. På vilket sätt hjälper du en levande politisk debatt? Kväver du den inte på samma sätt som den som myntade Mosa Mona?

    Och slutligen. Det finns på väldigt många håll i partiet en kritisk och levande debatt. Det är bara att gå in och titta på vad olika distrikt och sidoorganisationer driver. Sen kanske den inte förs massmedialt, men det betyder inte att kritiken och debatten inte finns. När du och andra partikamrater skriver om de här frågorna får ni det att låta som om hela rörelsen går i lydband. För oss som är aktiva i ett sidoförbund (S-studenter) som aktivt driver en annan politisk linje än partiets i många frågor känns det ganska märkligt. Det finns nämligen en debatt även utanför bloggosfären, och den inkluderar förbannat många fler, dessutom.

    //Catti

  • Leif skriver:

    Catti: Det är mycket möjligt som du säger, om inte rentav högst troligt. Men hur nås folket? Har du något bättre förslag än bloggosfären och de alltmer utdöende papperstidningarna?

    TV-kanalerna är nog inte att räkna med. Läs Pierre Bourdieu’s tio år gamla men alltväl mycket läsvärda bok om Televisionen. Har något sedan dess blivit till det bättre inom TV? Tekniken i sig har givetvis gjort framsteg.

    I en och annan stuga träffas köksbordsnazisterna för att diskutera alltings elände, medan direktörerna och samhällets toppar skriver ut bonusar till varandra.

    Att medverka till allt detta genom att delta och stödja den gamla ordningen menar jag är inget att sträva efter. Därför tror jag desto mer på krafterna i bloggosfären.

  • Helena skriver:

    Hej Catti. Blev du stött för att jag ifrågasatte att du definierade dej själv som andra generationens klassvandrare. http://ingero.blogspot.com/2008/07/klassresor-och-studentradikaler.html
    För mej känns det oerhört främmande att en person som är uppvuxen i en familj som består av akademiker definierar sig som arbetarklass.
    Jag tycker nog att det är en gigantisk skillnad; jag råkar ha upplevt just den skillnaden när jag som ung flicka från arbetarklass – uppvuxen med en ensamstående mamma från Finland – vågade mej in för att läsa min första kurs på universitetet.
    Det tog nog minst två terminer innan jag vågade börja öppna munnen överhuvudtaget.

    Jag avser inte att kväva någon debatt genom att peka på Monas lojala svans. Jag vill peka på riskerna på grund av just det tonläget.
    Jag tror precis som jag skrev tidigare; att de som blir nästan religiöst lojala; riskerar att göra mer nytta än skada för partiet.
    Människor som vill tänka själv, och göra fria val; och vill betraktas som vuxna tänkande människor; riskerar att stötas bort.

    Däremot börjar jag undra om det här partiet – med företrädare som Silfverstrand och Widegren – rymmer människor som mej.

    Mina åsikter om partipolitik och samhällsfrågor tänker jag – trots idoga försök från herrar av det slaget – aldrig sluta att uttrycka!!!!

    Det råkar nämligen också vara så fiffigt att jag som fritidspolitiker – till skillnad från många yrkespolitiker – inte är beroende av socialdemokraterna för min försörjning.

  • Leif skriver:

    Vad säger Mona Sahlin egentligen? Jämför hennes uttalanden i Ekots lördagsintervju den 29 nov -08 med vad hon sade nästan tre månader senare den 18 feb -09. Vad har hänt under tiden, någon som vet?

    Är det en av anledningarna till socialdemokraternas ras i de senaste opinionsundersökningarna?

Lämna en kommentar

XHTML– Allowed tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>