Att välja man efter partifärg

Jag blir smått vettskrämd när jag ser att en kvinna på s-bloggen går ut berättar att hennes man en gång varit moderat.

Och att hon sagt till honom: om du är moderat så blir det inget.

Om jag tänker mej in i motsvarande situation och leker med tanken att jag själv hade haft en spirande relation med en man och han sa till mej:

Om du är moderat så blir det inget.

Då hade jag - även om jag inte på något vis är moderat – fort som fanken stjälpt i mej den sista vinklunken,  ryckt åt mej handväskan  och ilat därifrån snabbare än blixten.

Apropå äkta makar och partifärg så pratade Margareta Winberg om just det – när hon alldeles nyss besökte Luleå på internationella kvinnodagen.

Hon pratade om att hon inte förrän under senare tid insett vilken stor politisk belastning hennes mans partitillhörighet(V) egentligen inneburit – för henne.

Men inte går det väl att välja – eller välja bort – vänner och kärlekar på grund av partifärg.

Kommentarer (35) »

  • Leif skriver:

    Hur menar Margareta Winberg, att efter exilen i Brasilien har hon på senare tid blivit varse en del politiska problem och redan utsatts för s.k kognitiva förvrängningar? Apropå sin man Jörn Svensson som hon gifte sig med -08?

  • Anders Nilsson skriver:

    Ja men Helena du måste erkänna att det öppnar sig en fantastisk källa till fantasifulla historier om du byter ut ”moderat” mot andra medfödda eller tillägnade egenskaper. :) Kanske nästa års lokalrevy-hit! Läs fö samma skribents intressanta blogg om tarmsköljning från i höstas, den är initierad och illustrerad in i minsta detalj. Det är möjligt att dessa texter skapar någon sorts sammnhang, vad vet jag.

  • pappa B skriver:

    Kära Viita som du vet är jag en stillsam och blyg person. Men…i sanningens namn måste jag erkänna att jag gått över hela regnbågen då det gäller relationer både i och utanför sängen, med de olika partifärgerna. Den mest relevanta var faktiskt en lila, en mycket söt liten missionspredikant, kvinnlig givetvis, fattas bara. Där stupade nog relationen på grund av hennes bedjande varje tid och minut. Således försvann vår gemenskap ungefär två av sju dagar på grund av böner till Gud och fan vet. Tror att hon bad sig själv om lov att gå på dass….
    Fast visst skulle jag ha svårt att äntra Gudrun S, det kan jag inte stoppa under stolen. Fru Reinfeldt däremot skulla bara behöva fråga tre gånger, sen var det klart.
    Mannen från vidderna

  • Anaïs skriver:

    Haha! En moderat går inte bra – däremot en totalt mesig toffel, som dessutom offentligt tar avstånd från den person han var innan hustrun definitivt redde ut begreppen rätt och fel. Idén att goda egenskaper automatiskt skulle vara förbehållna socialdemokrater är verkligen höjden av ytlighet och omognad. En människa är bra mycket större än sin partitillhörighet – som om nu det skulle vara något man behöver framhålla…

  • Cecilia skriver:

    jag läste det inlägg också, kändes kanske lite naivt på något sätt.
    Men kan det möjligen vara så att det kan vara svårt att leva ihop med en människa som inte delar en värdegrund?
    Och att mannen i fråga är glad att han träffat en människa som fått en att ändra sig till något som han själv upplever bättre, ett mer givande liv?

    Att gå omkring och tro att man är bättre än andra stänger ju många intressanta människor ute. Så jag skulle nog vara mycket tacksam till den som lärt mig ett annat synsätt. Att just denne man förknippade detta med att vara Moderat säger ju något om hur han uppfattar dem som parti, inte nödvändigvis hur de är som parti. Kan kanske vara densamma men inte en självklarhet.

    egositer, och självupptagna finns det säkerligen innom alla partier och organisationer. Fast kanske er tolkningen är den rätta, vad vet jag. Själv tycker jag världen blir mer intressant när man inte gör den svart/vit.

  • Helena skriver:

    Leif: Suveränt bra länk – apropå kognitiva förvrängningar.
    De definitionerna är definitivt relevanta i den här diskussionen.
    D v s det faktum att politiska sympatier för ett visst parti ibland påminner om något som för tankarna till Livets Ord.

    Ett väldigt bra debattinlägg du länkade till för övrigt – artikeln som Margareta Winberg och hennes man skrivit gemensamt.

    Och i den länken minsann – Konfekten – kan du se att både Winberg och hennes man säger; glöm aldrig dom ensamstående mammorna.

    Anders: Det låter som ett intressant upplägg till en nyårsrevy; att byta politisk etikett vad gäller medfödda eller tillägna egenskaper.
    Det låter som att det rent av skulle kunna bli en politisk thriller.
    Pappa B:
    Gudrun Schyman är i mina ögon en riktigt suverän politiker och feminist.
    Men jag tycker definitivt att du är något på spåren när du tar upp de logistiska problemen med en partner som är upptagen av ständiga böner.

    Cecilia och Anaïs:

    Det är intressant det där med värdegrund; det kan kanske underlätta om man har någotsånär liknande värdegrund.
    Fast å andra sidan – det kanske blir jäkligt tråkigt också; om man tycker likadant om det mesta.

    Kanske kan det rent av vara så att den som slår sig ihop med en moderat blir en jäkel på politisk argumentation – det kanske fladdrar lite i köksgardinerna när det diskuteras kring köksbordet i en sådan relation; men som sagt; det kanske också bidrar till ännu säkrare partitillhörighet; när argumenten dagligen ska prövas mot en moderat ”dissident”.

  • Jag är beredd att huvudsakligen hålla med Cecilia i hennes kommentar här. Men är Nina naiv då är det inte hennes berättelse i sig, den är bara ärlig, utan att denna ärlighet gav konsekvenser som att hon nu får bli rubrik i ett annat inlägg. Inte så snyggt, tycker jag. ”Livsfarligt” att bli privat på s-bloggar. Kanske lite lätt personlig, men absolut inte privat. Jag kommer nog att passa mig i alla fall.

    Nina berättade i sitt inlägg om varför HON inte kan tänka sig att dela liv; barn, ekonomi, ansvar, säng … med någon som står långt ifrån hennes värdegrund och hennes önskan att leva som hon lär: ”jag bär dig nu så bär du mig sen”. Mycket vackert och Nina, du kommer att bli en utmärkt socialarbetare.

    Eva

  • Helena skriver:

    Eva:

    Jag håller faktiskt med dej om att det här inlägget egentligen främst är ärligt.

    Jag ser inget vådligt osnyggt i att skriva om det på min egen blogg.

    Det här handlar egentligen inte heller specifikt om Ninas inlägg; även om hon uttrycker sig ovanligt oförblommerat.

    För mej är hennes inlägg egentligen bara ett av flera exempel som jag stött på fler gånger i partiet; d v s en attityd till parti och partipolitik som nästan tycks närma sig religiositet.

    Det är något som jag har lite svårt för.

  • Nina Drakfors skriver:

    ”Jag blir smått vettskrämd ” Du måste vara ganska lättskrämd. Innan det blev en spirande relation så sattes gränsen, verkligeheten om hur svårt det är att hålla ihop en relation har gjort att jag blivit noga med vem man ska gifta sig med eller leva med. Har man barn så är det ingen lek att träffa någon och prinsen och prinsessan levde lyckliga i alla sina dagar, så enkelt är det inte. Och jag tror helt och fullt och fast på att jag inte kan leva med en moderat och dess väderingar och ha ett lyckligt äktenskap. Visst kan konflikter utveckla menman behöver inte ha konflikter i grunden som huset/äktenskapet ska stå på. Har man grunden så betyder inte det att man är överrens om allt annat men man har grunden och svajar huset så står det på stadig grund. Jag är asolut inte överrens om allt med mina partikamrater men vi har grunden och den debatterar man alltid utifrån.
    Sen finns det mycket mer att förtälja om hur förhållandet påverkades av de grundvärderingar som han då hade. Men då blir vi för pivata.

    jag har hört så mycket om dessa lata arbetslösa som minsann inte vill ha jobb fast att det finns och detär inte från vänsterpolitiker jag hört sånt drävel. Nu generaliserar jag kraftgt men det är inte kulatt höra folk prata så om sina medmänniskor. För mig behöver vi inte jaga fuskare eller sänka a-kassan och göra det svårare för de som är sjuka. Vi har skapat ett underbart samhälle och det ska vi vara stolta över. Varför har Moderaterna motarbetat välfärdsatsningarna och facket? Vilken grundinställning har man då?

  • Helena skriver:

    Hej Nina.
    Kul att du svarar.

    Jag har funderat en hel del på den här frågan; sedan jag först reagerade på det du skrivit.

    Idag är jag för trött för att skriva särskilt mycket vettigt; men jag kommer nog alltid att reagera på en partitrogenhet som ibland nästan tycks på gränsen till totalitär.

    Det får mej även att tänka på sekter; eller frikyrkor…

    Eller på en klasskamrat jag hade för länge sedan som utan någon som helst inre tvekan och alldeles uppenbart ansåg att hon som troende och frälst var en bättre människa än de som inte var frälsta.

    Vad gäller partier; så får jag väl säga att just moderaternas partipolitik är den som jag har allra, allra svårast för.

    Jag kan inte låta bli att tycka att det är en politik som tar avstamp i en människosyn som känns väldigt främmande för mej.

    Så jag tror nog att vi är ganska överens där.

    Däremot så har vi ju ett annat stort politiskt problem som vi väl måste börja lyfta upp på bordet snart :)

    För oss som inte är så lyckligt lottade att vi i likhet med dej lyckats göra oss immuna mot män i fel parti; vad i all sin dar ska vi göra med den där attraktive mannen Anders Borg?

    Har du några bra argument för hur vi ska bära oss åt för att fälla ner glorian för alliansens främsta rockartist?

    Här känner i alla fall jag att jag skulle behöva hjälp med riktigt vassa genomlysande politiska argument.

    Och för säkerhets skull; ett varningens finger till Pappa B; ifall du har några tankar; håll dom gärna över drängstugenivå.

    Och kom inte dragandes med min gamla ungdomskärlek -partifärg okänd – igen. :)

  • Leif skriver:

    Sett ur en annan vinkel än resonemanget ovan: Betyder det att man måste hissa varningsflagg över ~15% av landets kvinnor för de kan misstänkas ha en röd partibok i tankarna som de på direkten inte visar upp för vem som helst? I så fall tråkigt såväl inrutat.

    Olikheter stimulerar tvärtom den känslomässiga utvecklingen och skapar mer bärkraft kring olika livshållningar än om alla måste tycka lika. Tänk vilka intressanta diskussioner det kan bli hemmavid som leder till mer insikt hos endera parten, dessutom inte enbart om politik.

    För en del år sedan i nordöstra Stockholm började ett grabbigt uttryck höras alltmer ”Jag måste fråga regeringen hemma”. Uttrycket förekom bland gifta eller sammanboende män. Underförstått det är kvinnan som till syvende og sidst faktiskt bestämmer. Fråga vilken bilhandlare som helst om det. Det var på den tiden när paret Reinfeldt bodde i Täby.

    Idag har Fredrik svårt att säga han först måste gå hem och fråga regeringen. Det blir till en omöjlighet och skulle inte vara särskilt trovärdigt. Pga samma partifärg?

    Här på ön används ibland ett annat snarlikt uttryck: … – til syvende og sidst er det ikke vore fjenders ord, vi vil huske, men vore venners tavshed.
    (huske- komma ihåg, tavshed- tystnad).

    Öns borgmästare är socialdemokrat och populär hos alla. Han spelar rock.

  • Nina Drakfors skriver:

    Jag tycker medkänsla är attraktivt, inte utseende. Jag vet inte men jag är nog ganska immun mot män som är från högerblocket och de är nog ganska immuna mot mig, inte för att jag är totalitär, bara bestämnd.

    Jag tänker ofta på döden och ställer ofta frågor till döden. Den viktigaste frågan som jag brukar fråga, kan jag dö nöjd om jag gör eller inte gör det här. Det sanna svaret för mig kommer alltid fram då.
    Leif
    Att det kan vara känslomässigt utvecklande att vara olika är för mig något helt självklart men jag pratar om grunden man ska stå på. och bara för att man har grunden betyder inte det att man inte har olika åsikter. men jag tycer att det är skönt att slippa tjafsa hemma om för mig självklara saker. ute i livet, verligheten, bloggen, nämnder, möten där känns det mer ok för mig att slipa argument men hemma vill jag har lugn och ro och tänka på annat.

    Så denna debatt är slipande och jag känner att jag mer o ch mer håller på att förvandlas från en oslipad diamant till en mer och mer slipad. Tack kära kamrater för detta.

  • Helena skriver:

    Jag hoppas bara att du inte blir alltför slipad; hellre alltför godhjärtad och empatisk än alltför slipad.

    Fast å andra sidan; att vara väldigt partipolitiskt renlärig kan ju förstås vara väldigt slipat.

    En mycket framkomlig väg för den som vill göra politisk karriär, kanske?

  • Leif skriver:

    Nina Drakfors: Hur gick det, gifte du dig ändå till sist med din moderat och innersta drömmars prins? Förhållandet kanske baserar sig på andra värdegrunder än politik?

    Här på ön brukar vi ha intressanta diskussioner om allt mellan himmel & jord. Kanske allra intressantast är det om sommaren för då kommer en mängd turister utifrån med sina livserfarenheter och inputs. De kommer resandes från alla möjliga håll, hörn, kanter och samhällsskikt.

    Ett spontant möte i köpingen kommer jag väl ihåg. Det var en varm sommarkväll med lokalbandet Ærø Boys som spelade. Bredvid mig i publiken stod ett par från Sverige. Jag råkade säga till kvinnan att han som spelar på gitarr är öns borgmästare och s-politiker med brorsan och sönerna bredvid.
    -Va? Hon blev väldigt förvånad över att en politiker obevakat kunde uppträda och spela rock mitt bland folket där öl konsumerades i stora mängder.

    Nästa morgon råkade vi stöta på varandra igen och så började vi prata. Jag visade henne strandhusen och där blev vi några timmar i solen. Hennes man var inte med.

    Hon anförtrodde sig till mig att hemma var mannen utåt en centerpartist, men egentligen innerst inne en ”kryptokommunist”, vilket ställde till en del besvär och var för henne upphovet till en del existensiella funderingar. Ty hon var till hjärtat centerpartist. I vart fall fick jag påminna henne att skynda tillbaka så inte ”kryptokommunisten” började sakna henne. Ett lärorikt möte.

    Finns det kryptokommunister borde det väl också finnas kryptomoderater, eller hur? Därför undrar jag hur du kan veta med säkerhet eller om du mera går på känslan?

    Hur som helst tror jag din frågeställning berör någonting betydligt större i samfundet än enbart skillnaden mellan politiska kulörer, förmågan att inte längre fullt ut kunna lita på varandra (som i och för sig kan vara en följd av den förda politiken).

  • Anaïs skriver:

    Pffft – vilka ofattbart grunda människor, som bär partipolitik ”i hjärtat”.

  • Leif skriver:

    Visst, håller med till viss del. kryptokommunisten hade sovmorgon efter utekvällen. Men behöver för den skull inte vara någon sämre människa.

    Undrar om det sociala arvet har en viss betydelse? Maud Olofsson är ett exempel av många på hur illa det kan gå.

  • Anaïs skriver:

    Vad har hon gjort? ;)

  • Helena skriver:

    Maud Olofsson!! Hon har pratat väldigt, väldigt, väldigt mycket. :)

  • Anaïs skriver:

    Jag har nog inte varit så uppmärksam. Enda gången jag tittade upp ur min förströddhet var när hon tillbakavisade de kostymklädda herrarna från Saab och deras krav. Det tyckte jag däremot var föredömligt.

  • Roberth Ström skriver:

    Nina Drakfors är ett skämt liksom 99% av alla sossedamer. Herregud vilken nivå är det på?

  • Helena skriver:

    Robert:
    Ja, men då kan man ju säga att du och Nina är dogmatiska syskon, om dock från olika håll.
    Hon fimpar alla moderata män; och du fimpar alla socialdemokratiska kvinnor.

  • Helena skriver:

    Anaïs:
    Försökte kommentera på din nya blogg; lyckades inte få fram min kommentar.

    Bra bild av de som försöker bemäktiga sig internet; kolonialmakterna; skönt att tillhöra upprorsskaran.

  • Anaïs skriver:

    Ja, eller hur? ;) Jag skall kolla mina parametrar…Du har förresten ett girigt spamfilter…

  • Roberth Ström skriver:

    Helena jag fimpar ingen pga partitillhörighet!

  • Helena skriver:

    Jag trodde det var så du menade när du skrev att 99 procent av sossekvinnarna var ett skämt.

    Leve kärleksallianser – av alla politiska kulörer !! :)

    Med undantag för Sverigedemokraterna.

  • Roberth Ström skriver:

    Helena en liten fråga vad har du emot Sd?

  • Helena skriver:

    Robert:

    Allt!!!

    För den händelse det nu skulle uppstå en diskussion om Sverigedemokraternas politik så kan jag meddela att mitt demokratiska sinnelag upphör just exakt vid Sverigedemokraterna – och att jag just vad gäller SD blir väldigt dogmatisk, och inte vill ha min blogg som något forum för SD-propaganda.

    Jag kommer helt enkelt att radera SD-progaganda från min blogg.

    Här är för övrigt ett vägande skäl till att jag inte accepterar SD:

    Ur FNs deklaration om mänskliga rättigheter – artikel 2:

    ”Var och en är berättigad till de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt.
    Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.”

    Om det här inte var klart nog var vänlig googla efter FNs fullständiga deklaration med samtliga artiklar om de mänskliga rättigheterna.

  • Roberth Ström skriver:

    Komiskt att en person inte vill diskutera ett ämne men det är klart då har man redan förlorst den debatten på förhand. Tack för att du behandlar mig som en fåne bara för att jag stödjer Sd. Jag har läst det mesta om mänskliga rättigheter. Det är sant att alla har samma värde och alla borde få slipap krig, svält och förföljelse men det är inte rimligt att Sverige ska ta emot alla eller? Tråkigt när folk dömer en!

  • Leif skriver:

    Katten är suverän på att läsa människor och genomskådar det mesta. Han klöser dem han inte gillar, även djur. Turligt nog är det väldigt få som kommer i onåd.

    Förra sommaren blev jag i hamnen plötsligt attackerad av en rottweiler (en stressad stadshund). Katten betade fredligt gräs i närheten och försvarade mig omedelbart. Oförskräckt hoppade han till angrepp mot hundens nos och ögon så den släppte sitt bett kring min handled. Den fick ge upp.

    Några sommarlediga skolbarn såg det hela ske på lite avstånd, efter det blev katten deras hjälte, ”en hjältekatt” och kom i tidningen. När skolterminen började igen kom en hel klass på besök för att hälsa på katten. ”En sej kat” som de menade.

    Ibland tror jag djur, som t.ex. katten är smartare än människor. I vart fall mer sociala. De kan faktiskt umgås fredligt med varandra.

    Efter en hel dag sett katten helt sjövilt busa med en besökande hund. Blev jag på kvällen mäkta förvånad när hunden lade sig för att sova och strax därefter låg i sin korg med katten ihoprullad ovanpå.

  • NIna Drakfors skriver:

    Hej Helena.
    Det är roligt att läsa dina inlägg. Jag vill bara förtydliga mig vad jag menade med en slipad diamant.
    Man kan tänka sig att vi föds som oslipade diamanter, och att livet, relationer, konflikter utvecklar oss, och till slut blir vi slipade diamanter av allt detta. Vilket betyder att vi har lärt oss massor. Jag såg din hinten om politisk karriär och jag funderade på vad undertonen/antydningen var med att du skrev det?

    Nina

  • Roberth Ström skriver:

    Nina allvarligt talat vad vet du om socialism?

  • nina drakfors skriver:

    Robert, jag finner inte det särskilt givande att du mailar mig dina kommentarer.

    För mig är en enkel rad socialism men kan naturligtvis inte begränsas på det sättet. Jag bär dig nu så bär du mig sen…

    Robert du måste verkligen försöka nyansera dig lite och testa på att skriva kärleksfulla inlägg och ska du maila mig så testa att skriva nåt annat nån gång.

    Leif

    Jag har sett katter slåss, bli undergivna, gå sin egen väg, osv…

    Tack för dina inlägg och för att du försöker fånga ett djup i denna diskussion.

  • Helena skriver:

    Nina:
    Bättre att förbli en varmhjärtad- och eventuellt lite naiv – oslipad diamant än en alltför slipad.

    Tyvärr verkar det ibland vara så att den slipade sorten återfinns högt i karriärstegarna; i arbetsliv eller politik.

    Jo, jag tror faktiskt det finns slipade karriärpolitiker.

    Så du uppfattade min underton helt korrekt.

    Det verkar för övrigt som att vi börjar närma oss varandra vad gäller åsikten att vissa partisympatisörer är helt uteslutna från en eventuell relationskarta – även om dina gränser är snävare än mina.

  • Följande kommentar av Robert Ström har jag ”klippt” från Dragan Klaric blogg:

    ”Inte nog med att negrer har lägre iq ja det är bevisat! Det tuggar ihjäl de sista hjärncellerna de har med” (han syftar här på khat)

    ”Comment av Roberth Ström on 2008-06-19 15:30”

    Kanske säger något om Roberths människosyn.

    /Eva

Lämna en kommentar

XHTML– Allowed tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>