Om att tiga ihjäl kritiken

Det inger inte förtroende när Liza Marklund fortsätter att tiga sig igenom den debatt som pågår kring hennes skrivande om Mia.

Medievärldens korrupta och inavlade ansikte har avtäckts av Rolf van der Brink.

Läs och förfäras.

En längre artikel av Monica Antonssson som jag inte sett tidigare; gör att också Monica Antonsson  framstår som mer trovärdig.

Däremot köper jag inte den entydiga snyftvinkeln från den så kallade ”mannen med de svarta ögonen”.

Även om han säger sig vara väldigt ledsen över att han misshandlat Mia vid tre tillfällen – så har han ju faktiskt misshandlat henne!!

Det finns egentligen flera nivåer i debatten om Liza Marklunds bok ”Gömda”.

Den ena nivån är att hon helt enkelt gjort ett svagt journalistiskt arbete, dålig källgranskning, dålig research…

Eller om man gör en välvillig tolkning – låtit sig ledas mer av sitt hjärta än av sin hjärna.

Den andra nivån är att hon medvetet hårdvinklat sanningen; för att få genomslag…

Den tredje nivån är att hennes böcker är en kombination av dålig journalistisk källgranskning, ett lättrört hjärta och en medveten hårdvinkling för att få genomslag.

Eller ett lättrört hjärta i kombination med önskan om att få ett stort genomslag.

Sorgligast av allt; än en gång kommer kvinnojourer och kvinnorörelsers trovärdighet att drabbas av svallvågorna efter den här debatten.

Men; det finns även andra aspekter av Antonssons förmenta ”avslöjande” av Liza Marklund.

Det finns ju ett smått cyniskt skämt som brukar höras på redaktioner och som lyder;

Kolla aldrig en bra historia; för då spricker den.

Det vill säga; en nyhet kan visa sig vara en icke-nyhet om journalisten fortsätter att researcha och undersöka verkligheten alltför noggrant.

En annan näraliggande aspekt på nyhetsfabricerandet är: Hur många journalister skulle klara sig igenom en granskning – om någon i likhet med Antonsson – föresatt sig att under lupp gå igenom en enskild journalists alster.

Jag tror att många, många skulle falla igenom.

Men som sagt; Liza Marklund borde sluta att tiga sig igenom den här debatten.

Eller hon kan så klart göra en egen research; följa Antonssons journalistiska gärning i spåren; söka upp människor Antonsson intervjuat; kolla upp om alla fakta stämmer.

Som sagt; jag tror att många journalistiska avslöjanden skulle riskera att inte hålla måttet om journalisters arbete i allmänhet skulle göras om; och gås igenom; på det sätt som Antonsson gått igenom och granskat Liza Marklund.

Frågan är vem som i slutänden kommer att ha tjänat mest pengar på den här affären?

Mia som blivit både omskriven och skrivit själv, snart kommer en bok av Mias övergivne son, så småningom får vi kanske läsa böcker av Mias före detta män; och av hennes övriga barn….

Jag kan knappt bärga mej :)

Kommentarer (12) »

  • Ramona Fransson skriver:

    Jag vet att ingen är ofelbar som människa. Men jag tycker inte att någon mänsklig varelse har rätten att trampa ner andra på sin väg att uppnå sina politiska syften, vilket Liza Marklund med sitt beteende tydligt visat att hon tycker är okej, ungefär som att ändamålet helger medlen.

    Men i det här fallet har spegeln spruckit i tusen bitar.

    Läs gärna mina artiklar på http://www.newsmill.se och skriv på min namninsamling på min blogg http://www.ramonafransson.se för en öppen debatt om böckerna Gömda & Asyl, kontra Mia sanningen om Gömda.

    Gott slut och gott nytt år
    Ramona Fransson

  • Helena skriver:

    Hej Ramona.

    Jag har sett en del av det du skrvit; och så klart därmed också sett att du tagit ställning mot Liza Marklund.

    Det har nog inte jag gjort.

    I alla fall inte ännu.

    Om det vore som du säger att en journalist medvetet förmedlar lögner i en bok – så skulle jag tycka att det vore simpelt och oärligt.

    Men jag är inte så säker på att det förhåller sig så.

    Däremot har jag faktiskt en del dubier vad gäller Mia.

    Kanske det är dags för henne att ge sig till känna; om jag förstått saken rätt så finns det inga som helst hot mot henne; och därmed ingen anledning för henne att vara anonym.

    Så varför fortsätta med det här spelet – där hon fått fastställa ramarna – och kalla henne för Mia.

    Vad gäller Liza tycker jag att hennes ”exklusiva” tigande känns knepigt; i synnerhet för en person som är journalist och som väl hyllar öppenhet och insyn.

    Det här tigandet för tankarna till makthavare med skickliga pr/informationsavdelningar.
    Just i det här fallet tycks ju Jan Guillou(som tidigare bland annat har varit ordförande för publicistklubben) ha tagit på sig den rollen.

    Att som Liza ge en kortfattad kommentar; till en enda tidning; som dessutom är hennes uppdragsgivare; bidrar inte till att räta ut några frågetecken.

    Den här frågan är egentligen mycket större än vad den ytligt verkar vara.

    Den handlar bland annat om ett storstadsjournalistkotteri med en journalistkår som är så inavlad att resultatet blir mer underhållning än modig och äkta journalistisk granskning.

    Som sagt jag tror nog att det finns många nyanser i det här.

    Jag blir definitivt provocerad av en man som medger att han misshandlat; och som säger sig ångra det i nästa andetag säger:

    - Det är jag som är det verkliga offret.

    Vilket skitsnack!!

    Något som tycks gemensamt för många män som klappar till sina kvinnor; är väl just att de brukar vara ångerfulla efteråt.

    Hur många kvinnor har inte sagt att de fortsatt förhållanden med misshandlande män; just för att de män som slagit varit så förtvivlade och ångerfulla efteråt; och lovat att det aldrig ska hända igen.

  • Sveriges gladaste man skriver:

    Hallå damen.
    Bra att du piskar upp satmaran Marklund. Men varför har du gjort det så krångligt när någan vill kommentera. Registreringar och hela faderullan (har du börjat jobba på SÄPO?)
    Imorgon (idag) måste du promota min blogg så jah kan slå rekordet och komma upp i 100 unika besökare på en dag. Har satt detta som mål under 2008 och nu är det bara en enda dag kvar

  • admin skriver:

    Sveriges gladaste man: … När du reggar dig kan du ange din bloggadress så folk enkelt kan hitta den. I efterhand kan du lägga till den genom att logga in och ändra i din profil.

  • Helena skriver:

    Sveriges gladaste man:
    Nja, jag tycker nog inte att jag piskar upp Liza Marklund.
    Det är i alla fall inte min avsikt.
    Jag sitter nog mest och försöker se nyanserna i det här; utifrån ”båda sidor”.
    Jag kan nog faktiskt tycka att det är olustigt med den nästan kampanjliknande kritik som hon tycks utsatt för.

    Om det är något som jag kan bli fly förbannad över så är det storstadskotteriet av journalister.
    Inte minst vad gäller vår så kallade public service.
    Vilket innebär att X ena dagen leder ett debattprogram; och att X nästa dag intervjuas av Z.
    Nästa dag igen så intervjuas istället Z av X. Och fjärde dagen intervjuas både X och Z av Y.
    Följande vecka har så Y bjudit in Z till sitt pratprogram; och så där går det runt, runt, runt….

    Jasså, det är krångligt att logga in.

    Ja, det är klart i dessa FRA-och Ipred-dagar gäller det att inte göra sig alltför lättillgänglig. :)

    Jag får väl erkänna att jag inte själv riktigt vet hur man loggar in som besökare.

    Jag går ju av naturliga skäl in min egen väg.

  • Ramona Fransson skriver:

    Jag har tagit ställning eftersom jag har läst Monica Antonssons bok. Sedan är det märkligt att en man som misshandlat, fått sin dom och avtjänat den inte ska få en ny chans.

    Liza Marklunds nye agent Niklas är Unni Drougges före detta man, och han har också bevisligen misshandlat henne, tagit sitt straff och ska därmed ha en ny chans, tycker i alla fall jag. Men Osama Awad ska tydligen inte få en ny chans, om man ska ta Liza Marklunds beteende på allvar. Varför inte Osama men Niklas? Är det för att Niklas är svensk och Osama muslim och av arabiskt ursprung?
    Liza Marklund UNICEFS ambassadör, som säger sig värna om barnen, har inte skänkt Michael, Mias första son, en enda tanke på hur han har haft det i alla år han satt övergiven, av en mamma som enbart flydde på grund av att mannen i hennes liv för ögonblicket, Luis från Chile, (kallades Anders från Norrland i böckerna) var tvungen att fly. Varför Luis var tvungen att fly vet bara Luis och Mia, men bara detta borde räcka för att kliva ut och be om ursäkt!
    Liza Marklund är skyldig till en TJ Leroy, nu är det dags att komma fram och ta debatten öppet!
    Mvh
    Ramona Fransson

  • Leif skriver:

    Vad jag förstår har Liza och Helena jobbat på samma redaktion uppe i Luleå. Sedan de bägge lämnat NSD har tidningen bara tappat läsare.

    Det handlar alltså om en norrländsk tidning som valt att gå emot strömmen och namnpublicera kvinnoförbrytare, dvs med populistiskt koncept att hänga ut dem med namn och bild.

    I höstas blev en ung Piteåkvinna mördad när hon var på väg till en anställningsintervju i Jukkasjärvi ishotell. När en misstänkt gärningsman haffades dröjde det inte innan NSD som enda tidning publicerade både namn och bild på ”jägaren”. Några veckor senare passade Reinfeldt på och tog regeringsplanet för att flyga upp till Gällivare för att visa polisen och åklagarna maktens ansikte.

    Med största sannolikhet handlar det om en väldigt sjuk människa som pressen, i aktuellt fall NSD hänger ut på löpsedlarna. Chefredaktören Lennart Håkanssons förevändning var att alla kvinnoförbrytare skall hängas ut vid den offentliga skampålen. Så hade NSD länge gjort.

    Men för inte så värst länge sedan (dagen före julafton) avhyvlades en våldtäktsman av rättsväsendet och fick sitt straff fastställt till två år av hovrätten. Brottet hade begåtts i norra hamnen i Luleå. Trots det var en kvinna som hade drabbats och inte någon av annan etnisk härkomst, valde NSD ändå att inte namnpublicera. Artikel i NSD. Ingår gärningsmannen i chefredaktörens bekantskapskrets?

    Liza Marklund har skarvat rejält förr. NSD’s chefredaktör backade upp hennes skriverier om ”dykaren i Törefjärden”. Artiklar som innehöll ingen mer substans än att platsen onekligen finns geografiskt och vid ett tillfälle fanns en lokal sportdykare i vattnet. Stämningen i samhället var högt uppskruvad under jakten på ryska ubåtar. Klart att populister inom media passar på att profilera sig, ty de vill synas. Den blonda Liza gick det bra för trots att varken några ryska dykare eller ubåtar hittades i Törefjärden.

    Senare kom hon i kontakt med Mia som kunde berätta en historia och den företagsamma Liza var inte sen att haka på. Hur det gick med det vet vi. Att Liza sedan bemöter all kritik med tystnad kanske har att göra med hennes uppväxt utanför Piteå, självgodhetens högborg? Behöver Liza Marklund vidareutbilda sig? Efter ha skolats journalistiskt uppe i norrbotten blev redaktionen hos NSD där det blonda yrvvädret fick uppmärksamhet och goda möjligheter att odla sin faiblesse i skarvandets konst.

    - Liza vars är du?

  • Leif skriver:

    Nu behöver jag varken ljuga eller skarva något. Liza Marklund förmår tydligen inte mer för att klara sig ur den lögnaktiga härvan med Mia

    Liza Marklund: … Cecilia vet hur man börjar om

    Det går att börja om.
    Hur eländigt man än har haft det så går det nästan alltid att bryta upp och få ett nytt liv. En andra chans. En nystart.

    Läs också
    4 januari 2009 Kvinnovåldet ökar

    Att Liza Marklund anser polis och åklagare uppvisar en skrämmande inkompetens när det gäller kvinnobrott är lätt att se. Frågan är bara hur mycket det färgar av sig i hennes skrivande?

    - Nästan fullständigt inkompetenta när det gäller att hantera kvinnobrott men synnerligen kompetenta att lagföra förövarna i de förhållandevis få fall som tas upp? Hmm, jag får inte riktigt den ekvationen att gå ihop. JK Lambertz har under senare år synat x antal fall som gått riktigt skevt.

    En synnerligen tragisk händelse är om kammaråklagaren Stefan Holmlin som begick självmord den 5 april 2002 sedan han hade blivit falskt anklagad och illabehandlad men helt frikänd för sexuella övergrepp på sin styvdotter. Ingen går riktigt säker oavsett kön när drevet sätter igång, bl.a. med stöd av Liza Marklund, författarinnan av böckerna Gömda och Asyl. Jag hoppas verkligen att Liza inte anser att alla som har lagförts för kvinnobrott är korrekt dömda och behandlade.

  • Helena skriver:

    Leif:

    Det är väl självklart att om en journalist finner att polis och åklagare visar total inkompetens när det gäller kvinnobrott – det är en ganska omfattande kör av journalister som pekat på de bristerna långt före och även samtidigt som Liza Marklund – då färgar det så klart skrivandet.

    Om rättsväsendet inte tar utsatta kvinnor på allvar; och underskattar de brott de utsätts för då är det så klart motiverat med kritiskt granskande och vassa artiklar i ämnet.

    http://www.dt.se/kultur/article381605.ece

  • Leif skriver:

    Visst är det så. Men berättigar det någon att skarva och späda på anklagelserna för att själv å alla kvinnors vägnar framstå i en bättre dager och tjäna rejält med pengar på kvinnors rädsla? Dvs underblåsa ett grupptänkande där ingen är beredd att ta något som helst ansvar. Det är ungefär vad Liza har gjort med sina böcker Gömda och Asyl, förutom vad hon har sagt i alla efterföljande debatter om kvinnors utsatthet.

    Är kvinnor alltid oskyldiga? Är Mia det? Eller kammaråklagaren Holmlins ex.fru? Osv…

  • Leif skriver:

    Har Liza skrivit ut sig själv genom att inte bemöta kritiken ? Följande speciellt det sistnämnda tror jag Helena är beredd att instämma i:

    Citat från numera bloggaren Paul Ronge:

    ”… Oavsett om Liza Marklund blivit lurad av “Mia” eller själv har ljugit så är uppgifterna i Monica Antonssons bok “Mia – Sanningen om Gömda” oerhört graverande för hennes personliga varumärke.

    Nu väljer Marklund en klassisk makthavartaktik – hon vägrar ta debatten mot Antonsson och hoppas att kunna tiga ihjäl kritiken tills den blåser över.

    Om det lyckas så beror det helt och hållet på journalistkårens kameraderi. Hade någon annan bestseller-författare utsatts för samma anklagelse, att en påstått sann historia är fejk och har ödelagt andra människors liv, så skulle kvällspressen haft krigsrubriker.

    Jag kan på ett sätt förstå media, jag har själv jobbat med Liza Marklund på redaktionsgolvet och hon är den bussigaste arbetskamrat man kan tänka sig.”

  • Helena skriver:

    Leif:
    Tack för citatet du förmedlat.

    Jag håller med Paul Ronge: Liza är en jättebussig tjej. Även om det är nästan hundra år sedan vi arbetade på samma arbetsplats så tror jag inte att hon har förändrat sig så mycket som människa.
    Jag tror tvärtom att det fortfarande är en tjej med hjärtat på rätta stället; som dessutom lyckats väldigt väl; och som alldeles förvisso inte har fått sina framgångar gratis.

    Jag tyckte tidigare väldigt likt Ronge; att det känns som lite makthavarmetoder att tiga ihjäl kritiken.

    Jag hade nu inte tänkt ge mej in i något längre debatterande om Liza Marklund; men jag vill ändå bemöta kommentarerna.

    Jag anser till skillnad från Ronge att det här inte handlar om en enskild journalist; eftersom jag – vilket jag även skrev tidigare – är övertygad om att det finns många journalister som gjort missar.

    Frånsett att det i deras fall inte funnits ett koppel kampanjande människor som gått i journalistens fotspår för att kolla upp varenda detalj i journalistens arbete.

    Så som sagt, det här anser jag vara en mycket, mycket större debatt; som bland annat handlar om sensationssökande journalistik generellt; och om mediers populism för att tjäna pengar.

    Jag tror nog att den populismen även går att finna hos bokförlag.

    Jösses, kvällstidningarna har enligt mina erfarenheter älskat att kunna pusha fram en journalist som har den rätta populistisk/radikala feministiska framtoningen.
    Om hon dessutom skriver om kvinnomisshandel; då är det ju bingo.
    Då kan man dels få lite offer, lite våld; och samtidigt få hela anrättningen kryddad med lite engagemang.
    Om reportern dessutom har ett äkta engagemang och skriver med hjärtat så blir ju texterna ännu bättre.
    Och tidningen säljer ännu mer.
    (Eftersom även jag skrivit mängder med artiklar om genusfrågor och olika slag av övergrepp mot kvinnor så har jag egna yrkesmässiga erfarenheter.
    Särskilt en av dem skulle vara ett lysande åskådliggörande exempel på vad jag menar med populistisk krydda.
    Där journalistisk som är kritisk mot kvinnomisshandel samtidigt blir ett slags underhållning.
    Jag kan lova att även jag skrivit med hjärtat; och med de allra bästa avsikter. Nåja, den berättelsen får jag kanske ta en annan gång.)

    En kvinnlig journalist som var före mej; och som jag tyckte var jäkligt bra; var Maria-Pia Boethius.
    Varför inte läsa hur hennes åsikter om medievärlden förändrats från den tid hon för Expressens räkning skrev artikelserier om kvinnlig våldtäkt.

    Jag har ännu inte läst Antonssons bok; men det jag slås av är att det verkar finnas en illa dold fientlighet – för att inte säga illvilja – från somliga av de som kampanjar mot Liza.

    Vad som är drivkraften i den här kampanjen – är något jag ännu inte förstår.

    Som sagt, även om jag tror det bästa om Liza avsikter – så har jag definitivt mina dubier vad gäller Mia.

Lämna en kommentar

XHTML– Allowed tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>