Poeters afton

Igår var jag riktigt, riktigt nere. 

Hade bestämt att göra saker under helgen med två olika ”vänner”, men båda ändrade sina planer på ett sätt som jag upplevde som sårande respektlöst.

Det är bra att för sig själv definiera vilka som ska definieras som vänner; och vilka som ska definieras som bekanta.

Då går det lättare att ställa in sina förväntningar; och även reglera hur mycket man själv ska anpassa sig, sina göranden och sin tid.

Det vill säga inte alls.

Nåja, det var en givande vecka som gick.

MR-dagar – Mänskliga Rättigheter-dagar – i Luleå.

Ömsom vatten och ömsom vin får jag nog säga; apropå såväl seminarier som underhållning.

Det roligaste på MR-dagarna tyckte jag nästan var att jag träffade en gammal vän; som jag umgicks mycket med när jag var relativt nyinflyttad i Norrbotten.

Och sisådär 30 år senare; så kan jag konstatera att mitt omdöme ändå inte varit alldeles tokigt; hela livet igenom.

Att jag faktiskt känt och umgåtts med människor som jag ännu idag tycker är väldigt speciella.

Tornedalshumor och engelsk humor – det är två slag av humor - men på samma kvillrande nivå. 

God humor; det tillhör livets bästa.

För att ta ett halsbrytande språng från humor :)

- till en av mina svarta dalar så var jag alltså hur deppig, deppig, deppig som helst i helgen.

Ville helst bara gömma mej inomhus; inte träffa någon enda…

Inte ytterligare en enda jävla opportunist,  inte ytterligare ett enda ytligt samtal, inte ytterligare ett enda meningslöst politiskt korrekt utfyllnadsord, inte ytterligare ett enda vårdlöst respektlöst löfte….

Jag kände mej så skör att jag troligen skulle ha gått omkull om någon bara blåst lite hårt på mej.

Men jag såg att det var poesifestival; och kände att bara dit; bara till poeters sällskap orkar jag gå.

Så jag gick.

Och lyssnade till orden; och känslorna bakom de ord som alla poeter ju ger bort som sina gåvor.

Det var Maria Wedin, Peo Rask, Arne Johansson, Joar Tiberg, Linn Hansén, Roger Melin, Johan Christiansson….

OCH det var Robert Ek som i vanliga fall spelar med Norrbotten Neo – men som den här kvällen spelade ensam på sin klarinett.

Hoppas att han alltid kommer att vara med och spela när det hålls poesiaftnar.

Till poeternas afton gick jag med känslan av att vara udda och ensam i världen.

Och hem kom jag med känslan av att vara mindre udda och mindre ensam i världen.

Inga kommentarer ännu.

Lämna en kommentar

XHTML– Allowed tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>