Pressetik

Blev just påmind om en händelse från den tid när jag arbetade som journalist på en kvällstidning i Malmö.

En kvinnlig journalist som var anställd på den kvällstidningen berättade - med upprördhet – om ett tillfälle när hennes inre etiska kompass kom i konflikt med krav från arbetsledningen.

Ett barn hade dött och den kvinnliga journalisten fick uppdraget att göra en intervju med barnets föräldrar – för att så att säga hämta in deras reaktioner på den händelsen!!!

Den kvinnliga journalisten tyckte att det uppdrag hon fick stred mot all mänsklig etik – och vägrade att utföra uppdraget.

Hon hänvisade till den bestämmelse som finns i det kollektivavtal som undertecknats av Journalistförbundet och arbetsgivarsidan; dvs Svenska Tidningsutgivareföreningen.

Den bestämmelsen lyder så här:

”Medarbetare får icke åläggas att skriva mot sin övertygelse eller utföra förödmjukande uppdrag. Vid bedömning av vad som är ”förödmjukande” skall de spelregler för press, radio och TV som antagits av Pressens Samarbetsnämnd beaktas.”

De spelreglerna borde vara giltiga i det senast kända mediala magplasket – dvs NSDs publicering av namn och bild på en man som är misstänkt för att ha bragt en 29-årig norrbottnisk ung kvinna om livet.

 

De spelreglerna säger följande.

”15. Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.

16. Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör en identifiering möjlig.

17. Observera att hela ansvaret för namn-och bildpublicering faller på den som återger materialet.”

 

Nåja, i just det här fallet klippte ju tidningen till med både namn och bild.

Det vore intressant om Journalistförbundet skulle aktivera intresset för bestämmelsen om att medarbetare inte ska tvingas skriva mot sin övertygelse.

Om en ansvarig utgivare driver en sådan linje utifrån grumliga intellektuella och känslomässiga resonemang  - och skrivande journalister förväntas verkställa ett beslut som de upplever som oetiskt – så borde det vara rimligt att kunna hänvisa till både kollektivavtal och etiska regler.

Redigerarna är de som i slutänden förväntas verkställa en ansvarig utgivares beslut genom att släppa igenom texter där namn och bild publiceras.

Även redigerare borde rimligen kunna undersöka sina möjligheter att hänvisa till samma regel för att slippa smutsa sina händer genom att släppa igenom – och indirekt ge stöd åt beslut – som de kan uppleva som oetiskt.

Tja, så filosoferar jag framåt nattkvisten; utan att veta vad som skulle hända om regeln tillämpades.

Den här regeln bör väl annars vara just ett stöd för den som vill stå upp för en personlig moral.

En regel som inte tillämpas riskerar att bli till en intet förpliktigande dekoration i kollektivavtal och de etiska reglerna, ”Spelregler för Press, tv och radio.” 

Något tycks i alla fall ha hänt de senaste dagarna.

Ansvarig utgivare fortsätter att göra stor affär av betydelsen av namnpubliceringen i sina krönikor – men i tidningsartiklarna förekommer inte längre den misstänkte mannens namn.

Något som möjligen kan tolkas som att enskilda medarbetare och ansvarig utgivare inte följer samma moraliska kod.

Åtminstone hoppas jag att det är så!!

Fast å andra sidan – skadan är ju redan skedd!!

Inga kommentarer ännu.

Lämna en kommentar

XHTML– Allowed tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>