Populistisk namnpublicering i NSD

NSDs ansvarige utgivares beslut att publicera namnet på en tidigare okänd gruvarbetare avslöjar endast ren och skär populism.

Dessutom en människosyn där en utgivare utifrån vad som tycks vara något slags  omnipotenta bevekelsegrunder gett sig själv befogenheter att vara skarprättare.

Att fatta den här sortens beslut kräver mänskliga insikter; ett väl grundat och ansvarsfullt etiskt ställningstagande och en förmåga till inlevelse i hur människor kan drabbas av beslut som fattas utan empati eller utifrån en okänslighet som tycks gränsa till känslokyla.

De anhöriga till den unga kvinna som förlorat livet har skrivit ett öppet brev där de vädjar om att medierna ska ta hänsyn också till den misstänkte mannens anhöriga.

De hårdast drabbade visar empati och vädjar om hänsyn till den misstänkte mannens anhöriga – medan NSD tillmötesgår utomstående hämndlystna som endast finns på åskådarplats genom att namnpublicera.

Norrbottens-Kuriren har – liksom landets samtliga övriga tidningar – fattat ett annat beslut.

Allmänintresse för namnpublicering brukar anses finnas när det handlar om offentliga personer.

Det kan vara en ledande offentlig politiker, en känd företagsledare som begått grova oegentligheter….

Den här misstänkte mannen är inte en känd offentlig person.

Det är en person som är misstänkt för ett grovt brott -men det finns inget allmänintresse i att publicera hans namn.

För att citera Göteborgs-Postens syn på namnpublicering:

”Rättesnöret är egentligen att namnet ska ha ett nyhetsvärde och allmänintresse. Läsarna bör alltså ha någon form av nytta eller legitimt behov av att känna till namnet.
Däremot är inte namnpublicering tänkt som ett skamstraff, som enbart ett uttryck för vämjelse och vrede inför en brottslings handlande.”

Frågan är vilket allmänintresse NSDs ansvarige utgivare anser sig tillmötesgå med att publicera namnet på en okänd gruvarbetare som är misstänkt för ett grovt brott.

Vilken form av nytta eller legitima behov uppfyller tidningen hos läsarna genom att lämna ut den här personens identitet?

Innan kroppen efter unga kvinnan ens återfunnits?

De intellektuella grunderna för det här beslutet –  för att inte nämna de känslomässiga – tycks mer än grumliga.

Finns det ett allmänt skyddsbehov?

Är det så att alla norrbottningar eller besökare från andra platser numera bör avstå från att resa till Gällivare eller avstå från att stanna till vid Stenbron eller andra rastplatser?

Ansvarige utgivaren säger sig ha fått ett telefonsamtal av en kvinna som sagt att hon aldrig kommer att stanna vid en enslig rastplats.

Det tycks ologiskt – om det kopplas enbart till det här fallet.

Ännu mer ologiskt – för att inte säga löjeväckande – framstår det som när ansvarige utgivaren hänvisar till ett sådant telefonsamtal som stöd för en namnpublicering.

Är det argument som anstår en ansvarig utgivare – eller en massmedial clown?

Den misstänkte mannen sitter för närvarande i förvar i häkte.

Det finns alltså ingen kvinna som behöver vara rädd att utsättas för något av just den mannen vid någon rastplats överhuvudtaget.

Såvida vi inte ska utgå ifrån att alla män med våldstendenser nu kommer att färdas i kolonn till Stenbron, eller till andra rastplatser längs Norrbottens vägar, för att attackera kvinnor.

Eller är det så att älgjägare och gruvarbetare generellt numera känner sig misstänkligggjorda som våldsmän och att namnet på en enskild jägare och gruvarbetare måste lämnas ut för att alla andra ska bli rentvådda? 

I en intervju i Pressens Tidning 18/2004 hävdade nyhetschefen Lena Olofsson – numera redaktionschef – att många ringde till nyhetschefen och klagade på att de alltför sällan fick veta vilka som ligger bakom de brott som tidningen rapporterar om.

Ansvarige utgivaren hänvisar till ett telefonsamtal från en kvinna som inte tänker stanna till vid en rastplats.

Ring så skriver vi!

Är det månne NSDs publicistiska – läs; kommersiella – inriktning?

I samma artikel i Pressens Tidning står följande:

”Norrländskan har sedan mitten av 1990-talet fällts i genomsnitt en till två gånger per år i opinionsnämnden. Det är fler klander än vad andra lokal-och regionaltidningar brukar ha…..”

I samma artikel säger dåvarande NSD-anställde Matti Lilja att artiklar skrivs som om de inblandade skulle bli namngivna.

-Då är man mera försiktig med onödiga fakta och detaljrikedom.

Vad gäller NSDs namnpublicering så innebär den inte per definition att andra medier blir mer försiktiga med fakta och detaljrikedom.

De som vill kan – efter att de fått veta namnet i NSD – köpa sig en annan tidning och därmed få alla detaljer.

Inga kommentarer ännu.

Lämna en kommentar

XHTML– Allowed tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>