Publicistklubbsmöte

 

Ett väldigt intressant publicistklubbsmöte hölls i Luleå ikväll.

En tjej som verkade väldigt duktig och reko, Fia, kallas hon visst, som blir chef för den tv-satsning som Luleås tidningskoncern snart ska starta berättade om hur arbetet ska gå till.

Tjejen må verka hur duktig som helst, men hela hopblandingen och utbyte av nyheter mellan medierna -  två tidningar, och nu en tv-kanal - ger inte någon känsla av mångfald.

Samma nyheter kommer att förmedlas; men i olika kanaler.

Det tycks som att den nya tv-kanalen ska bli ett slags närradio men med bilder.

Samma slinga kommer att löpa gång på gång, på gång under dygnets timmar.

Jag skulle bli lycklig om närradion åtminstone kunde lägga in lite fågelkvitter av fåglar som vi hör av i Norrbotten -mellan de där slingorna som upprepas om och om igen.

Och när-tv skulle ju rentav kunna komplettera fågelkvittret med bilder av de fåglar som fläktar kring öronen på oss här i Norrbotten.

Jag blev så frustrerad när jag bodde i fågelbyn av att plötsligt höra fåglar med de mest fantastiska sjungande och läten - utan att ha en aning om vilka fåglar de var.

Så om närradion kunde fylla ut med fågelkvitter och namn på de fåglar som kvittrar mellan de ändlösa slingorna så får närradion ett stort berättigande för mej.

Om när-tv.n dessutom kunde fylla ut dessa nyheter som ska gå i slingor, om och om igen, med både fågelkvitter och bilder på de fåglar som kvittrar – så har dom ju åtminone gjort en god insats.

Ökat lulebornas kunskaper om sin lokala fauna.

Nästa steg i när-tv blir väl att föreningar kan köpa sändningstid.

Fast å andra sidan – det är kanske bättre än att som det är idag – de som har de största plånböckerna kan styra medieutbudet.

Därför säger jag; tack och lov för bloggvärlden.

Där kan alla – vilken sliten och fattig gräsrot som helst – ha synpunkter på samhället och på politiska beslut.

Och till och med dra igång tunga debatter som ”gammelmedierna” annars helt skulle ha missat.

För att inte tala om hur mycket hjälp ”gammelmedierna” får av blogg-och nätvärlden med att hitta nyheter.

Med bloggandet är yttrandefriheten inte längre förbehållen gammalmediernas medieelit; som krampaktigt håller fast vid sin exklusivitet.

Samtidig finns det på bloggar och nät ett specialkunnande som ytterst få i Luleås nya tidningskoncernen kommer att kunna presentera.

Om samma nyheter – får olika infattning – så innebär det knappast någon ökad mångfald; och därmed inte heller någon ökad bas för demokrati.

Om en journalist på NSD piper iväg för att jobb om sexleksaker – tillsammans med Kurirens fotograf – och när-tv. sedan tar över och gör samma inslag, och bildsätter samma nyhet med videokamera så ger det ingen breddad bas för kunskaper.

För mej saknar det slags arbetsformer precis alla de ingredienser som vi brukar anse krävas för att få en mångfald i medierna.

Det kunde onekligen vara intressant att testa hur vattentäta väggarna är mellan de förment tre skilda ”konkurrerande” medieföretag som nu finns i samma hus.

(Och som äter i samma lunchrum.)

Månne skulle det vara möjligt att i tv-kanalen framföra kritik mot publicistiska beslut – eller t o m usla interna arbetsförhållanden – mot någon av de två tidningar som finns i samma ”koncern”.

Fan trot.

Mediehegemoni är vad vi får.

I synnerhet när public service – och tv4 – samtidigt drar ner på resurserna i Norrbotten – läs; den från mediekoncernen oberoende nyhetsbevakningen 

”Yrke på glid – om journalistrollens de-professionalisering”

Det heter boken som Gunnar Nygren skrivit.

Han var också på plats vid PK-mötet ikväll.

Professionalism – eller de-professionalisering – pratade han om apropå vårt yrke.

Jag kunde inte undgå att tänka att vi även behöver ett slags nyprofessionalisering.

Det vill säga – yrkesmänniskor som behärskar de genuina journalistiska metoderna – men som samtidigt behärskar de nya medierna.

Idag tycks det finnas ett glapp däremellan.

Medier söker efter teknikunniga; och kan säkert få det.

Men ibland till priset av begränsade kunskaper om genuina professionella metoder.

Eller tvärtom.

De som tränats in i det genuina journalistiska tänkandet – har alltför fattiga kunskaper om de nya teknikerna; för att inte tala om allt som händer på internet.

Det finns en stor, stor värld ute på internet – med mängder av begåvade bloggare och mängder av spännande nätdebatter – som de som övervintrat på gammelmedierna inte har en susning om.

Där behövs utbildningar för ”gammeljournalisterna”.

Journalister som bär med sig värdefulla insikter om traditionellt journalistiskt arbete - bör få intensivkurser i att botanisera på nätet.

Annars kommer internetkunnande och teknikkunnande att bli de främsta demokratiska instrumenten.

Utifrån det synsätt som tycks förhärskande i många medieföretag så är det journalister med tekniska kunskaper som kommer att få företräde till jobben.

De som saknar de nya kunskaperna blir ohjälpligt efter.

Åtminstone kommer de att känna sig ohjälpligt efter.

Bara upplevelsen av att inte behärska de nya sätten att kommunicera kan innebära risk för att de som har gedigna journalistiska kunskaper och är inskolade i ”gammeljournalistiken”  börjar be om ursäkt.

För att de ”bara” behärskar journalistiken – men inte nätet och tekniken.

Vidareutbildning är stridsropet!!

Nu får jag väl inte en blund i ögonen i natt heller, måste ju ta och läsa vad Gunnar Nygren skrivit i sin bok om ”Yrke på glid…”

”Yrke på glid – om journalistrollens de-professionalisering”

Inga kommentarer ännu.

Lämna en kommentar

XHTML– Allowed tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>