Vuxenmobbning

En god vän skickade en länk till mej apropå det jag skrivit om mina erfarenheter av vuxenmobbning på en av mina arbetsplatser.

Det intressanta med mobbning – jag har av förklarliga skäl läst åtskilligt i ämnet – är att det ofta följer exakt samma mönster.

Jag har funderat över vad det kan bero på; att samma mönster återkommer oavsett vilka grupper och människor som är inblandade.

Vad är det som gör att människor instinktivt tycks hitta samma beteenden för att mobba?

Den kvinna som intervjuas i den artikel jag länkat till råkade tydligen också ut samma fascistiska tidskontroller som jag gjorde.

Stick om du kan!

Det är Anita von Scheéles råd.

Det låter lätt; men den som successivt bryts ner av mångårig mobbning och sjuk psykosocial arbetsmiljö tappar till slut tron på sig själv; tror sig inte om att ha resurser för att skapa en ny tillvaro eller en ny inkomst.

Jag skulle vilja säga – stick även om du tycker att du inte kan!!!

För som Anita von Scheéle säger:

Det är de som mobbar som har problem.

Det ruggiga med den arbetsplats där jag blev illa behandlad är att mobbningkulturen sitter i väggarna där.

Den ena efter den andra; på olika nivåer; även tidigare chefer jag haft och kommit mycket väl överens med -blev gruppmobbade; och utmobbade.

Egendomligt nog var det i flera fall just chefer som jag tyckte var de skickligaste journalisterna som utsattes mest.

Det kanske är som Anita von Scheéle säger om de som drabbas:

”– Ofta är det väldigt duktiga människor. Men vem som helst kan drabbas: den som skrattar högre, den som är borta för migrän ibland eller den som är roligare eller tristare.

-Mobbningen är ett resultat av vantrivsel och dålig miljö och syndabocken fyller en viktig funktion som avledare. ”

Jag tänker på en intervju jag läste med Liza Marklund som tidigare arbetat på Norrbottens bägge lokaltidningar; i intervjun berättade hon att hon på en av tidningarna fick höra att hon skrattade för högt.

Jag hävdar inte att hon sagt sig vara mobbad; det vet jag ingenting om; men det hon beskrev åskådliggör en mentalitet; som lätt kan övergå i mobbning.

Hennes stora framgångar visar väl tydligt att hon inte var tillräckligt lagom och färglös för att inte sticka ut.

Fast nu tycks hon förstås ha hamnat i en situation med någon slags medial feministmobbning istället.

Nåja, trots sina lysande framgångar så får man väl ändå säga att hon klarat sig utan angrepp väldigt länge.

När jag tänker på mobbare; då tänker jag på asgamar och känslomässiga parasiter. Smygare och snålåkare.

Eller feta råttor. Som söker byten utanför sig själva, för att slippa se in i sina egna själsliv. 

Häromdagen mötte jag en person som hade god inblick i vad jag utsattes för på min arbetsplats – det fanns ett antal sådana utomstånde personer som hjälpte mej att överleva – som hade bra inblick i det psykosociala drama som pågick.

Den person jag träffade frågade om jag lämnat min anställning; och blev så glad när jag sa att jag gjort just det.

-Det var jätteskönt att höra. Dom var inte snälla mot dej där, sa den här personen.

Jag upplevde trots allt att många som jag pratade med och som hade och har djupa kunskaper om den här sortens grupprocesser och förlopp – och även inblickar i vad som skedde på min arbetsplats – reagerade starkt och därmed gav mej stöd i att tro på vad jag själv såg, upplevde och reflekterade över!!!

Inga kommentarer ännu.

Lämna en kommentar

XHTML– Allowed tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>