Kränkande särbehandling i arbetslivet

Apropå tjejen som skrev ofördelaktigt om chefen på sin blogg och nu anklagats för bedrägeri – så blir jag påmind om mobbningsprocessers förlopp.

Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling ger ganska bra exempel på vad kränkande särbehandling är:

 

-förtal eller nedsvärtningar av en arbetstagare eller dennes familj.

-medvetet undanhållande av arbetsrelaterad information eller lämnande av felaktig sådan

-medvetet saboterande eller försvårande av arbetets utförande

-uppenbart förolämpande utfrysning, åsidosättande behandling, negligeringar av arbetstagaren

-förföljelse i olika former, hot och skapande av rädsla, förnedringar, t ex sexuella trakasserier

-medvetna förolämpningar, överkritiskt eller negativt bemötande eller förhållningssätt( (hån, ovänlighet etc)

-kontroll av arbetstagaren utan dennes vetskap och med skadande syfte

-kränkande s.k ”administrativa straffsanktioner” som plötsligt riktas mot enskild arbetstagare utan sakliga skäl, förklaringar eller försök att gemensamt lösa eventuella bakomliggande problem. Sanktionerna kan utgöras av t ex omotiverat fråntagande av arbetsrum eller arbetsuppgifter, oförklarade omplaceringar eller övertidskrav, tydliga försvåranden vid behandling av ansökningar om utbildning, ledigheter o.dyl

Med kränkande administrativa sanktioner menas att de medvetet genomförs på ett sådant sätt att de kan uppfattas som djupt personligt förolämpande eller som maktmissbruk och riskerar att orsaka hög eller långvarig stress eller andra onormala och riskfyllda psykiska påfrestningar på individen.

Förhållningssätten i kränkande handlingar präglas sammanfattande av grov respektlöshet och bryter mot allmänna heders-och moralbegrepp om hur människor bör bemötas.

Handlingarna medför att enskilda personer och även hela arbetsgrupper påverkas negativt såväl på kort som på lång sikt.

För tydlighetens skull bör nämnas att tillfälliga meningsmotsättningar, konflikter och problem i samarbetsrelationerna i allmänhet bör ses som normala företeelser. Detta förutsätter naturligtvis att de ömsesidiga förhållningssätten och handlingarna i samband med problemen inte syftar till att skada eller medvetet kränka någon person.

Kränkande särbehandling föreligger först när personkonflikter förlorar sin prägel av ömsesidighet och när respekt för människors rätt till personlig integritet glider över till icke etiska handlingar av sådant slag som nämnts här ovan samt när detta på ett riskfyllt sätt drabbar enskilda arbetstagare.

 

 

Konsekvenser av kränkande särbehandling

Hos enskilda arbetstagare

-Ökande svårigheter till samarbete i form av motvilja, irritabilitet eller stark likgiltighet. Medvetet brytande av regler eller överdrivet hållande på regler, försämrade prestationer.

-Hög stressnivå, låg stresstolerans med överreaktioner, ibland traumatisk krisupplevelse

-Fysisk ohälsa, missbruksproblem, eller psykiska reaktioner, t ex sömnsvårigheter, försämrad självkänsla, ångest, ”grubblerier”, depression, eller maniskhet, ibland stark aggression och svår trötthet.

-Oförmåga att se framåt eller orimliga krav på upprättelse

-Självmordstankar eller våld mot egen person.

Om den kränkande särbehandlingen inte omgående upphör( och de grundläggande problemen på arbetsstället utreds och åtgärdas) riskerar symptomen att permanentas i kroniska tillstånd som kan kräva långvarig medicinsk och psykologisk experthjälp….

Inga kommentarer ännu.

Lämna en kommentar

XHTML– Allowed tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>