Dagens medielektion – om SSAB

Människor utanför medierna förstår inte alltid vad som menas med vinkling.

Själv har jag arbetat så länge inom medierna så att jag knappt vet hur jag skulle förklara vad det är; eftersom jag så att säga har innebörden inympad i ryggmärgen.

Vinkling och desinformation kan vara släktingar till varandra.

Det vill säga om vinkeln blir för ensidig och kapar av viktig information om ett skeende.

Jag ska i alla fall belysa vikten av pressens mångfald med ett litet exempel.

Som de flesta i Norrbotten väl snart börjar känna på sig så pågår det här  en nedrustning av pressens mångfald.

Numera springer alla mediers anställda om varandra; i samma hus.

Så den som går för att tala med någon på en av medierna kan vara säker på att samtliga på alla de andra medierna vet om vem som varit på besök.

Jo, jag vet för jag var inne i Kuriren-huset för en tid sedan.

Där sprang jag ihop med Kurirens och NSDs chefer och nyhetschefer, Kurirenreportrar och fotografer och NSDs administrativa personal i en enda röra under bara en dryg timmes besök. I ett litet kyffe inte mycket större än en garderob satt dessutom Radio Rix intryckta.

Alla sprang hovendroven om varandra; alla tecken på att de arbetade i konkurrerande företag – som väl därmed också brukar ha hemligheter gentemot varandra – var helt obefintliga.

Om det redan nu finns ett kameraderi inom mediebranschen så kommer det att bli tio resor värre nu – i synnerhet här i Norrbotten.

Om jag - mot förmodan – hade  trott att jag skulle kunna göra ett besök inkognito vid en av tidningarna så blev jag varse att det vore otänkbart.

Jag kan inte låta bli att undra hur det fungerar med meddelarskyddet under sådana betingelser.

För den person som kanske vill ta kontakt med en journalist för att lämna ett känsligt tips.

Den personen får nog börja göra som i filmerna; stämma möte med önskad journalist på en hemlig och mörk plats ute vid någon av stans kajer.

Och se för guds skull till att påminna journalisterna om att dom har skyldighet att skydda sina källor; för det skvallras nämligen ganska mycket vid fikaborden bland journalister.

Nåja, vad jag egentligen avser att illustrera med det är inlägget är hur viktigt det är med pressens mångfald.

I NSD kunde vi häromdagen ta del av följande lilla  solskenshistoria:

Vi hade därmed all anledning att bli lyckliga och glada och gemensamt prisa SSAB.

Men det fina med pressens mångfald är att det innebär en starkare garant för demokratin. Eftersom tryckfrihet och yttrandefrihet som bekant anses vara en av hörnstenarna i demokratin.

Så om en tidning kanske inte ger information om en händelse eller ett skeende eller kanske ger en information som är så begränsad att den nästan blir till desinformation då kan det i bästa fall gå att hitta en annan tidning som ger lite mer information.

Tack vare pressens mångfald – ja, pressens mångfald i Norrbotten är nog snart en saga blott – i form av rikstidningen DN så fick solskenshistorien i NSD plötsligt påtagliga sorgkanter.

Fast man väl kan tycka att även NSD – ursäkta Mediehuset Norrbotten – borde känna till att SSAB är en av de större miljöbovarna vad gäller omfattningen av miljöfarliga utsläpp.

Jag har ju faktiskt stenkoll på SSAB:) eftersom masugnen ligger bara ett stenkast från min balkong; så därmed kan jag dagligen se utsläppen stiga så vackert mot himlen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Dagens DN visar upp sorgkanterna utan pardon.

DN upplyser om att de företag i Sverige som redan idag släpper ut mest koldioxid kommer att öka sina utsläpp.

När de flesta andra industribranscher har minskat sina utsläpp mellan 2006 och 2007 så släpper SSAB, Sandvik och LKAB bara ut mer.

Något som inte blir riktigt lika tydligt i NSDs solskenshistoria.

Nåja, jag gissar att den är tillkommen på följande sätt.

SSABs pressansvariga har skickat ut en pressrelease till medierna; väl medvetna om att det är viktigt att själva se till att skapa vinkeln.

En reporter överlupen av arbete – och med högst begränsad tid för eftertanke – ombeds göra en artikel utifrån pressreleasen.

Och därmed får tidningsläsarna ta del av denna solskenshistoria.

Eftersom artikeln i DN ännu inte tycks gå att hitta i deras nätupplaga så ska jag saxa några meningar ur artikeln som kompletterar verkligheten. 

Det slags fördelar som finns med pressens mångfald.

”…Men det finns en bransch som ökar och det är samma bransch som redan släpper ut överlägset mest koldioxid i Sverige: järn-och stålbranschen…..Värst är stålbolaget SSAB. Förra året släppte de ut 6,2 miljoner ton koldioxid och i år kommer utsläppen att öka än mer………….-I princip följer det produktionsnivåerna, det är en ganska tydlig koppling, säger SSABs miljöchef Kim Kärsrud……….ökande efterfrågan på stål i världen har gjort att personalen vid masugnarna i Luleå och Oxelösund får jobba allt hårdare. Så även om SSAB.s miljöarbete gör att bolagets koldioxidutsläpp minskar per producerat ton stål så ökar de totala utsläppen….. ”

 

 

Så var det med den solskenshistorien.

Inga kommentarer ännu.

Lämna en kommentar

XHTML– Allowed tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

1+1=0 »