Francesca….

….så bestämde jag att min lilla katt ska få heta.

Valet av namn innebär en påminnelse om ett vackert minne; åren har suddat ut de eventuella skuggor som fanns i verkliga livet.

Men jag minns faktiskt inga riktigt mörka skuggor.

Francesca är den feminina formen av namnet Francesco.

Så hette en kär manlig italiensk vän som jag hade en relation med för kanske femton år sedan.

En kärleksrelation.

Han var sinnlig, mörk, vacker – och även macho – på ett oförnuftigt sätt.

Hans kollegor berättade att han var den ende – som mot alla skyddsföreskrifter och allt sunt förnuft - vägrade att använda skyddshjälm under sitt arbete.

Jag förstod aldrig riktigt varför.

Om det var för att han vägrade böja sig för diktat; om det handlade om en prestigekamp gentemot någon chef som pekade med hela handen.

Eller om det helt enkelt var för att han tyckte att hjälmen var otymplig och i vägen när han skulle utföra precisionskrävande svetsarbete.

Det finns fördelar för den som är singel; särbo; ogift…

Då är det inte nödvändigt att smyga undan kärleksminnen av människor som har en ständig plats i ens hjärta.

Då går det att tala om att en katt har något i sitt väsen som påminner om en sinnlig mörk skönhet.

Inga kommentarer ännu.

Lämna en kommentar

XHTML– Allowed tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>