Maskrosängar och samhällsparasiter

Maskrosängar

”En bön för Pajala” – så heter det kvalitetsradioprogram som pågår medan jag granskar bilderna jag tagit över mina maskrosängar.

Tidigare idag har jag hört nyhetsrapporteringen om den nuvarande regeringens politiska manipulationer - och planer på att ytterligare försämra tillvaron för sjuka människor.

Hycklande populistiska rop om att de vill stoppa utanförskapet – när de egentligen gör just motsatsen – spelar på primitiva snålhetskänslor och egoism – hos de som ännu har något lite kvar  - så att också de ska börja se med förakt och misstro på de som inte förmår bättre.

Hörde Reinfeldt häromdagen i partiledardebatt; han spelade utstuderat på just dessa känslor hos de som har precis så att de klarar sig.

Han sände sina lockrop till metallarbetare, sjukvårdsbiträden, hantverkare, affärsbiträden…

Och lät oss vet att just de tillhör de grupper som fått det bättre med det ”nya arbetarpartiet”.

Lockropen handlar om att de som har precis så att de klarar sig och som därför måste räkna just hundralappar  - ska lystra till det ”nya arbetarpartiet” för att de fått  några hundra mer i plånboken genom en sänkt inkomstskatt.

Något som förbryllar mig stort är att människor som jag känner och som jag trott ha en förhållandevis god samhällskunskap inte ser igenom den osmakliga populism som många gånger hörs från den nya regeringen.

Det kan väl inte vara möjligt att människor inte ser igenom de här människoföraktande lockropen; där människovärde antas vara utbytbart mot några hundralappar.

Häromdagen fick jag förstås själv mitt inbetalningskort på den högre bilskatten, och häromveckan ett brev från mitt försäkringsbolag om att även min trafikförsäkring kommer att höjas 32 procent som en följd av den nya skatten på trafikförsäkringen.

Min gamla Saab – 86.a – har fått mycket att bära med den nya regeringen; att ens tänka på att ha råd att köpa en ny mer miljövänlig och mer trafiksäker bil kommer att skjutas ännu längre på framtiden.

Jag hör programmet ”En bön för Pajala”.   En av de personer som intervjuas, en präst,  känner jag från min egen lilla by Lappträsk.  

För många år sedan följde han och hans far med mig och min son som då var liten pojke för att visa oss de hemliga och vackra naturplatser som finns runt den byn.

Idag bor prästen i Pajala.

Han beskriver i radioprogrammet hur han successivt kommit upp i arbetstid  - och då insett hur priviligerad han är ; att han har ett arbete som han trivs väldigt bra med  – och 100 procents arbetstid.

I radioprogrammet om Pajala beskrivs människors ständiga oro för att de inte ska ha råd att bo kvar i sina hem.

För att de inte hittar en inkomst.

Lyssnar på radioprogrammet och vittnesmålen om oro för arbete, inkomst och överlevnad och undrar om jag är helt i otakt med tiden.

För att jag tittar ut över mina maskrosängar och njuter av den vackra färgkartan i en tid där det inte ska finnas plats över för annat än vassa armbågar.

För att jag ägnar tid åt att förundras över en sådan naturens färgpalett i en tid med en regering som har en värdegrund där stora grupper av människor framställs som samhällsparasiter.

Som alla bör skylla sig själva.

För att de är sjuka.

För att de inte kan få ett arbete.

För att de inte flyttar.

Kommentarer (3) »

  • Leif skriver:

    Förut på det glada 70-talet gjorde man maskrosvin som blev väldigt gott & starkt, s.k ”flugvin”. Men politikerna förbjöd det, liksom de gjorde med mellanölen. Jag vet inte hur det är med maskrosorna idag.

    Ända hit har jag hört det där om att den svenska Reinfeldtregeringens dubbla budskap, skillnaderna mellan anklang och praktisk handling. Har inte riktigt trott på det, mest tolkat det som gnäll. Men bild efter bild av de praktiska problemen har jag fått se över hyckleriet och därför börjat ändra mening.

    Om vådan av politiker som gör sig oåtkomliga

    Dagens Nyheters Maciej Zaremba for till FN-staten Kosovo för att göra en serie reportage. För övrigt mycket läsvärda.
    I ett av dem skriver Zaremba om hur FN gav sig själva immunitet och gjorde folket rättslöst gentemot makthavarna.

    Citat:

    På den tiden satt Hans Corell som FN’s rättschef i New York.

    ”Det som hände i Kosovo”, säger Nowicki, ”var att statsmakten gjorde sig immun mot sig själv. Den behövde inte längre lyda sina egna lagar.”

    Jag frågar Nowicki om FN kanske trodde att alla FN-arbetare var änglar. Immuniteten gjorde ju inte bara kosovarerna maktlösa. Också Unmik fick svårt att sätta pli på sina egna anställda. ”Jag tror inte att det tänktes särskilt mycket”, svarar Nowicki.

    Alltså frågar jag Hans Corell hur han tänkte. Han var på den tiden FN:s rättschef i New York, han godkände den immuniteten. Var det verkligen klokt att låta FN-tullen och alla andra myndigheter bli immuna mot FN-rättvisan?

    Hans Corell låter häpen. ”Vad är det du säger! Naturligtvis inte.” En sådan tolkning, säger Corell, är missbruk av immuniteten. Den är inte ens menad att skydda en FN-polis som kör berusad, eftersom att köra berusad inte ingår i uppdraget. Så vad säger han om direktören som (i min förra artikel) fick smita från telefonräkningen ostraffat? ”Så var det inte alls meningen att immuniteten skulle tillämpas!”

    Nej, tydligen inte. Men det var så den tillämpades, framgår av ombudsmannens rapporter. Makten gjorde sig oåtkomlig för rätten. Att förstå hur den glidningen gick till borde vara en brådskande uppgift för FN-juristerna.

    /slut citat.

    Hans Corell for till Haparanda och höll tal.

    Här på ön går den politiskt valde borgmästaren tillsammans med sin bror och två söner ut på gator, torg och i hamnar för att spela mitt ibland folket. De har ett hobbyband och borgmästaren spelar bra.

    Kanske är det dags att återinföra traditionerna med folkets maskrosvin?

  • Helena skriver:

    Maskrosvin – det har jag hört om – men aldrig smakat. Här har jag utan tvekan råvaror för att göra maskrosvin.
    Ser av ditt inlägg att jag borde ha gått till postlådan för att hämta min DN idag.
    Och min lokaltidning.
    Så det ska jag nog göra nu.

    Helena

  • Helena skriver:

    Så ska politiker leva; tillsammans med människor; men inte bara med baktanken att värva röster; utan för att leva ett liv tillsammans med andra; inte ovanför andra.
    Apropå högerregeringen; dina kopplingar till FN har onekligen en viss aktualitet, om man ser den förda politiken som uttryck för en långtgående brist på humanism; vilket jag alltså gör.
    H

Lämna en kommentar

XHTML– Allowed tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>