Maskrosäng

Maskrosäng

Samma äng – men en helt annan färgpalett.

Alla maskrosor har dragit ihop sig – och ängen har blivit en annan.

Tar bilden klockan nio på kvällen och funderar på maskrosor – och på uttrycket maskrosbarn.

Maskrosbarn – uttrycket brukar användas om barn som mot alla odds – tränger sig igenom vad som tycks vara ogenomträngliga och ibland ofattbara svårigheter – men ändå blir sansade och skötsamma vuxna och samhällsmedborgare.

Maskrosor beskrivs av andra som ett ogräs.

Personligen tycker jag att den äng som förändrats inför mina ögon under endast några få timmar visar på motsatsen.

Den äng som tidigare sprakade i färg – tack vare maskrosorna – har nu blivit sobert elegant med ett svalt uttryck.

Det slags svalhet som alltför ofta visas i vår vardag – i form av likgiltighet.

Tänker vidare på vår regering och deras populistiska budskap.

Inser att högerbudskapet främst lever på att gödsla människors misstro mot andra.

Att gödsla misstankarna om att de som inte arbetar – eller som inte har tillräckligt god hälsa för att arbeta – i själva verket har en dold plan.

En dold plan som innebär att de egentligen bara vill åka snålskjuts på de andra – de som arbetar eller är friska.

Så verkar de frön av misstro som högerregeringen sprider mellan människor.

Om den inte hade lyckats med att sprida en sådan misstro så hade det varit omöjligt att föra en politik som i själva verket är uttryck för djup brist på humanitet.

Så det finns olika slags ogräs, det slag som gör att en äng sprakar av färg och liv – eller det slags ogräs som bara är fult och förgiftande.

Kommentarer (3) »

  • [...] Helena Viita uppe i det svenska nordlandet ger en förklaring till den svenska sjuka “flunsan” som jag har förundrat mig över under de senare åren. Hon berättar om livet ihop med maskrosängen. … Tänker vidare på vår regering och deras populistiska budskap. [...]

  • [...] har den svenska bloggaren Helena Viita en smula rätt ändå med sina samhällsbotaniska funderingar? … Maskrosbarn – uttrycket [...]

  • Helena skriver:

    Här ute bland maskrosängarna var det inte bara så att jag häpnade – det var nog så att jag närmast storknade när jag hörde högerregeringens arbetsmarknadsminister förklara varför han tänker behålla ”magisterexamen” i sitt cv.
    Han hade minsann skrivit sin uppsats – och gjort sina inlämningsuppgifter – och han hade varit i ngt slags god tro.
    Det är lite Refat El Sayed över det hela, frånsett att arbetsmarknadsministern väl ännu inte tillskansat sig en doktorsexamen.
    Det är ju alldeles tillräckligt med att höra Littorins argument för att inse att hans insikter i vad som krävs i den akademiska världen är tämligen begränsade.
    Olika examina handlar ju inte bara om att lämna in; de handlar om att nå olika nivåer i sitt kunnande.
    Den akademiska världen som är väl insatt i de krav som ställs på vetenskaplighet måste väl närmast skratta sig fördärvade över de argument som högerministern förfäktar för att tillgodoräkna sig en examen som saknar akademisk täckning.

Lämna en kommentar

XHTML– Allowed tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>