IKEA utmanar Gör det själv-kulturen

Träffade en man som tänkte starta eget – hans idé var att satsa på att skriva begripliga tekniska bruksanvisningar. Utifrån de erfarenheter jag gjort så måste marknaden för begripliga bruksanvisningar vara närmast gränslös.

Med undantag för IKEA - som tycks ha lyckats snappa åt sig de enda tillgängliga naturbegåvningarna när det handlar om att skriva monteringsanvisningar - förefaller övriga tillverkare sakna alla insikter i hur den mänskliga hjärnan fungerar vid problemlösningar.

Den som har fallenhet för att skriva pedagogiska bruksanvisningar kan nog räkna med att på ganska kort tid ha samlat ihop tillräckligt för att kunna se fram emot ett ekonomiskt avslappnat liv.

Sedan jag flyttade ut på landet har jag tvingats börja klara av både det ena och det andra. Vilket inte bara inneburit att spackla, måla väggar och tak – utan också att sätta fast – fönsterhaspar. Eftersom vintern kom lite för fort förra året – så hann jag inte måla badrumsfönstrets snickerier förra året. Men nyss blev det ju sommar – och målarväder. Så nu är det klart – fönstret är målat och färgen har torkat.

Vad jag nu bävar för är att jag än en gång måste gå igenom den prövning det innebär att montera fast en plasthake i fönstret. Jag uppskattar att den förra plasthaken tog närmare en arbetsvecka i anspråk innan den var monterad på plats. Och då har jag alltså ändå inte räknat in resekostnaderna.

Vad jag talar om är alltså om en sådan där liten plastpinne med räfflor som ska göra det möjligt att reglera fönstrets öppning. Jag har ett litet fönster i hallen som jag målade vitt förra sommaren. Där fanns en plasthake som var brun. Den skruvade jag bort frejdligt och snabbt; tyckte inte att den bruna haken var så snygg mot ett vitmålat fönster.

Vid en av mina stadsresor åkte jag därmed in på Ångsågen och köpte en hasp, eller för att vara exakt – en galvaniserad stormhake. Att det är så det heter – har jag alltså numera lärt mig. När jag kom åter till landet insåg jag att jag hade köpt en onödigt lång galvaniserad stormhake. Så vid nästa stadsresa åkte jag till Ångsågen och bytte mot en galvaniserad stormhake – i något kortare modell. Sedan lämnade jag frejdligt Ångsågen och fortsatte med övriga ärenden.

Åter i bilen och på väg kom jag på att; nej!! Det är ju inte en galvaniserad stormhake jag ska ha. Det jag ska ha är ju en hake i plast, så att jag kan reglera hur mycket fönstret ska stå på glänt. Eftersom jag ändå var i närheten och Beijers låg nära till så åkte jag dit för för att köpa en plasthake. Tog en hake och stod och pillade på förpackningarna. Tog en förpackning, och bytte bara lite slumpmässigt ut den mot en annan, som hängde intill. Lite nervöst mållöst plockande bara. Hemkommen till det rofyllda landet så upptäckte jag att jag därmed också bytt till fel plasthake; den jag hade plockat till mig var avsedd för ett inåtgående fönster; mitt fönster i hallen går utåt.

Nästa stadsresa fick jag alltså åka till Beijers och byta till en plasthake för utåtgående fönster. Väl åter på landet återgick jag till att måla mitt lilla fönster i hallen. Men då började målarfärgen sina. Så jag bestämde mig för att istället slå ihjäl tiden med att äntligen sätta fast fönsterstängaren och plasthaken. Flinkt skruvade jag i skruvarna i de gamla hålen; för att sedan sätta i plasthakens två delar. Den består ju av två delar som ska passa ihop. Men se det gick inte; dom passade inte ihop!!

Dom närmaste timmarna ägnade jag åt att fundera kring åt vilket håll de båda bitarna skulle vändas. Det blev till att skruva loss och och skruva fast flera gånger innan jag förstått åt vilket håll de här bitarna skulle placeras. Det innebar i sin tur att skruvarna fick skruvas i och ur ett antal gånger och därmed blev skruvarnas skåror så utnötta att skruvmejseln inte längre tog fast. Något som i sin tur ledde till att skruvmejseln gled ur skårorna – och rispade mej på handen. Blodvite uppstod. Sedan blev det till att söka nya skruvar i verktygslådan, och skruva än en gång.

Till slut tvingades jag inse att den nya haken hade andra mått än den tidigare bruna, det blev till att flytta skruvarna, och göra nya hål för att plasthakens två delar skulle klicka i varandra. Detta fick jag göra minst två gånger.

Äntligen blev det rätt! Men nu var det alltså dags att måla om det nymålade fönstret. Det hade blivit nödvändigt att måla över ett antal svarta hål efter skruvar.

Vid det här laget var jag ganska rasande efter att ha ägnat timmar åt en liten plasthasp. Nåja, jag tog i alla fall en liten, liten pensel, skrapade upp lite färgrester från målarburkens kant och penslade över hålen. Då tappade jag penseln som trillade ner i elementet – och fastnade där. Så då gick jag till bestickslådan, hämtade ett matbestick – och lyckades pillra ut penseln. För en gångs skull med lite tur – utan att det kom vit färg på de nymålade tapeterna. Vad lär vi oss av detta.

Jo, det går naturligtvis att skratta överseende åt opraktiska kvinnor som inte ens klarar av att läsa en bruksanvisning för hur en plastkrok ska sättas fast på ett fönster.

Men det går också att välja ett annat alternativ; och fråga sig hur det är möjligt att tänka ut – eller ens tänka tanken att distribuera så obegripliga bruksanvisningar till konsumenter som betalar för att kunna använda en vara.

Eller vad sägs om den här bruksanvisningen?

”Beslaget placeras ca 5-15 cm från karmen eller posten så att stången kan vikas åt gångjärnssidan. Härav följer att fästbeslagets gap också vänds mot gångjärnssidan. Tapparna i fästbeslagets gap skall ligga på mitten av kilen….

Kommentar (1) »

Lämna en kommentar

XHTML– Allowed tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>