Kulturliv

Häromdagen var det möte i kulturnämnden. Det pratades en hel del siffor – det pratades nämligen budget.

Kulturens styrkort var på tapeten igen.

Jodå, det heter faktiskt så.

Jag trodde knappt mina öron när jag satt med vid några av mina första sammanträden med kulturnämnden; och andra med självklar pondus började prata om kulturens styrkort…

Få se nu; tänkte jag; och nöp mig i armen; gick inte jag till ett möte med kulturnämnden….?

Eller hade jag kanske varit lite okoncentrerad och missat någon stickreplik?

Eller hade nämnden möjligen helt bytt samtalsämne medan jag letade efter dagens sammanträdesprotokoll?

Var dom andra möjligen ute på någon slags symbolisk kulturell resa – med en tanker i olja – eller rent av med en litterär Gripen?

Efterhand har jag fått klarhet i att styrkort och kultur hänger ihop – även om det känns både språkligt och begreppsmässigt otänkbart.

Styrkortens lampor kan nämligen ge olika signaler. Ibland kan dom blinka rött, ibland gult och ibland grönt.

Vid det senaste mötet var det tydligt att somliga av styrkortets lampor – eller var det möjligen moderkortet självt – drar åt rött.

För att säga det kort; delårsrapporten visar på minus – nästan två miljoner i underskott.

En av punkterna i styrkortet är elräkningen.

Elräkningen för Kulturens Hus kostar nämligen skjortan.

Inte oväntat; kan jag ju tycka; eftersom Kulturens Hus sedan det öppnades blivit ett slags åldersgränsöverskridande fritidsgård. Här har minsann mötena mellan generationsgränserna fått ett ansikte – eller snarare många.

Och luleborna har inte bara kommit för att lite stillsamt betrakta konst; låna böcker eller prassla diskret med tidningar – de har kommit lika mycket till konserter – som krävt mycket av både ljud och ljus.

Men givetvis var det ofrånkomligt att även elräkningen kom upp vid mötet häromdagen.

Vårt sammanträde hölls i det helsidigt inglasade rummet i Kulturens Hus översta plan.

Sommarens första skira ljus silade in över sammanträdesdeltagarna och i taket brann mängder med små lampor som små glada solar.

Mina blickar drogs mot taket. Månne har dom energilampor här? funderade jag.

Månne går det att använda energilampor till den här typen av armatur? funderade jag.

Andras tankar tycktes gå i samma riktning och någon lade så att säga upp frågan på sammanträdesbordet.

Så kom det sig att kulturchefen reste sig mitt under ett kulturmöte och handlingskraftigt släckte taklamporna.

Det första skira sommarljusets skönhet blev än mer frapperande när det fick sila in över rummet – utan konkurrens från lamporna i taket.

Samtalet om styrkortens blinkande lampor kunde fortgå.

Risken för kulturskymning kändes trots det inte särskilt påtaglig.

Inga kommentarer ännu.

Lämna en kommentar

XHTML– Allowed tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>